Herr talman! Vissa viktiga lagstiftningsfrågor behöver utredas och gås igenom. Självklart är det så. Men det är bekymmersamt när det håller på i upp till sju år, som fallet är i frågan om utökat förverkande av det som man har fått genom brott. Vår uppfattning är att det är stötande för allmänheten när personer utan att ha ett hederligt arbete, utan att ha fått ett lån eller utan att ha fått ett arv kan åka runt i till exempel dyra lyxbilar och lyxbåtar där det står ganska klart att det är pengar från brottslig verksamhet som har använts för att förvärva egendomen.
Det lades fram ett förslag 1999, för sju år sedan, om utvidgade möjligheter till förverkande så att staten skulle kunna konfiskera sådan egendom där man inte kan visa att man har fått den med hjälp av hederliga pengar. Då är det märkligt att det tar så lång tid innan lagstiftningen kommer. Därför ställer jag denna konkreta fråga till Helena Frisk. Eftersom ni har kontakter rakt in i departementet kanske vi kan få en bra förklaring till vari svårigheten ligger och vad som konkret utreds. Då kanske vi kan få en förståelse för att utredningen har tagit så många år. För oss blir det obegripligt när det finns ett färdigt beredningsunderlag. Vad konkret är svårigheten? Vad sitter man och stångar sin panna blodig mot? Det kommer inte något förslag, och det här skulle vara angeläget för att stävja den grova organiserade brottsligheten.