Herr talman! När det gäller utredningar ska självklart lagförslag vara utredda. I mitt anförande tidigare hade jag synpunkter på att man utreder en viktig lagändring i sju års tid utan att det kommer förslag. Det är väl en rimligt kritik att det inte får ta sju år.
I det här fallet är vi överens om att man bör låta utreda frågan om samtyckesreglering eftersom den är komplicerad, men den är också viktig. Vänsterpartiet tycks dessutom ha kongressbeslut på den saken. Det är då väldigt märkligt att man inte stöder den reservationen så att just den frågan kan plockas ut ur sitt sammanhang och man kan låta utreda om det går att genomföra en sådan reglering i lagstiftningen, i stället för att vänta på en utredning som vi inte ser skymten av inom överskådlig tid. Det kommer att dröja ett antal år, står det i betänkandet, innan utredningen kommer att komma till stånd. Man kan tänka sig att det behövs ytterligare fem år med lagstiftningen innan hela lagstiftningen ska ses över.
Vore det inte då ganska lämpligt, om man nu tycker att det är angeläget, att i alla fall titta på bristande samtycke och se över den lilla delen? Vi vet inte heller hur regeringen resonerar om fyra fem år och vad man lägger in i de utredningsdirektiven då. Under den tiden kommer det tyvärr att ha skett ett antal våldtäkter. Ett antal unga flickor och kvinnor kommer att ha blivit drabbade av det mycket allvarliga brottet. Är inte deras trygghet och rättssäkerhet viktigare än att avvakta en utredning som kanske aldrig sker?