Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan. I betänkandet påpekas mycket
riktigt att "levnadsvillkoren i särskilt storstädernas
bostadsområden måste förbättras. Riktade insatser till
bostadsområdena behöver samverka med mer generel-
la åtgärder som motverkar segregation."
Den av regeringen överlämnade storstadspolitiska
proposition som kommer att behandlas av riksdagen
under hösten 1998 och det bostadspolitiska betänkan-
de som vi i dag behandlar innehåller bra förslag för
förbättringar av segregerade områden i storstäderna.
Låt mig nämna några. Bland åtgärderna finns de s.k.
Blommanpengarna som är extra resurser för de kom-
muner som har de mest utsatta bostadsområdena.
Integrationsverket kommer att få 40 miljoner kronor
för integrationsåtgärder. Arbetsförmedlingarna kom-
mer under 1999 att få 200 extra miljoner för att kunna
göra insatser i utsatta bostadsområden.
Fru talman! Segregationen i boende i storstäderna
är i dag så djup att det enda som saknas är något slags
Berlinmur i varje stad mellan rika och fattiga, vita och
svarta. Trots att det i t.ex. Stockholm görs mycket
stora kommunala ansträngningar för att få sådana
bostadsområden över huvud taget att fungera genom
den s.k. ytterstadssatsningen, som baserar sig på un-
derifrånperspektivet, dvs. att de boende i segregerade
stadsdelar skall ha inflytande över de förbättringar
som man vill göra, räcker inte resurserna till för att
möta de enorma behov som finns. Trots att det i dag
finns ett integrationsprogram i landets storstäder som
innehåller bra mål och intentioner, befinner vi oss
långt ifrån en utveckling som leder till bättre lev-
nadsvillkor i segregerade områden, mera harmoniska
och integrerade städer, präglade av samarbete och
tolerans mellan människor med olika ursprung, hud-
färg, religion och kultur.
Å ena sidan drabbas stora grupper av svenskar
med invandrarbakgrund i landets storstäder av en nära
nog total utestängning från arbetsmarknaden och
tvingas leva i ett bidragsfinansierat utanförskap. Vi
ser i vårt land en etnisk underklass växa fram, och det
beklagar jag djupt. Majoriteten av dem som bor i s.k.
segregerade områden. Å andra sidan finns det en
växande oro hos många infödda "etniska" svenskar
inför städernas omvandling till ett mångetniskt eller
mångkulturellt samhälle, som det brukar heta.
Många av dem som i dag drabbas av utanförskapet
tror allt mindre på viljan och förmågan från samhäl-
lets sida att ge dem en värdig plats i det svenska sam-
hället. Sveriges storstäder riskerar, om inte enorma
satsningar görs, att få en amerikansk utveckling där en
del minoriteter och svarta människor känner sig
tvingade att ställa sig utanför samhället därför att de
anser att samhället inte bryr sig om dem. Å sin sida
bygger många inom majoriteten i vårt land defensiva
murar mot en växande minoritet som uppfattas som
kulturellt främmande, ekonomiskt belastande och
ibland socialt problematisk.
Fru talman! Landets storstäder riskerar att delas i
två delar som kommunicerar alltför litet med varand-
ra. Det finns all anledning att vara bekymrad över
denna utveckling. Här behövs verkligen en demokra-
tisk mobilisering av vanliga människor som kräver ett
Sverige för alla. Segregationen är så djup att det be-
hövs ett slags Dennispaket mot fattigdom, ett
mångmiljardspaket. Det som i dag satsas är mycket
bra men otillräckligt. Om vi är kapabla i Stockholm
att asfaltera halva Stockholm med ett Dennispaket,
som behövs, måste vi vara kapabla att utarbeta ett
stort Dennispaket mot segregation i boende och den
fattigdom som växer. Om vi är kapabla att bygga en
bro mellan Malmö och Köpenhamn, som behövs för
att utveckla hela regionen, måste vi vara kapabla att
utarbeta en bro fylld med stora resurser mot segrega-
tion och fattigdom i Malmö. Om vi har kunnat ge-
nomföra ett VM i friidrott i Göteborg som satte Göte-
borg på världskartan, då kan vi också genomföra ett
VM mot segregation och fattigdom i Göteborg.
Fru talman! De som bor i Husby, Hammarkullen,
Rinkeby och Rosengård kommer från helt olika kon-
tinenter, religioner och kulturer. De är olika. De
"etniska svenskar" som bor i dessa områden kommer
också från olika delar av landet. De är också olika.
Överallt i dessa områden finns det olikheter, motsätt-
ningar och kulturkrockar. Överallt finns det viljan att
förbättra sina områden. De flesta som bor i dessa
områden tycker om sina grannar och sitt bostadsom-
råde. Det de behöver är stöd och förståelse för sina
behov, för sina projekt och drömmar. Det de behöver
är att känna att de kan vara med och utveckla sina
områden i landet Sverige. Det de behöver är att känna
att de är nyttiga, att de behövs, att de bidrar till lan-
dets utveckling.