Herr talman! Nu har ministern haft två tillfällen att
svara på interpellantens fråga om hur man skall stärka
det svenska jordbrukets konkurrenskraft i förhållande
till främst Finlands och Danmarks jordbruk. Vi har
ännu inte fått svar. Jag nämnde några exempel på
produktionsskatter. Det handlar då om el, diesel och
kvävegödselmedel. Men jag har inte fått något egent-
ligt besked från ministern om vad hon tycker om de
stora skillnader som finns och som definitivt skapar
en dålig situation för svenskt jordbruks konkurrens-
kraft.
Ministern sade att utredningen i fråga mycket väl
är värd att tas på allvar. I och för sig är det positivt.
Det innebär en ändrad hållning jämfört med hur det
var från början, då man tydligen var beredd att låta
utredningen hamna i papperskorgen. Beträffande de
konkreta exemplen vore det intressant att höra minis-
terns egen uppfattning. Är det alltså rimligt att det
skiljer så mycket? Inser ministern att detta gör det
betydligt svårare att bedriva svenskt jordbruk?
Ministern säger: Vi kan inte med politiska beslut
förändra situationen och stärka jordbrukets konkur-
renskraft. Jag ser ingen poäng i detta. Det är ju poli-
tiska beslut som har skapat den här ojämlikheten; det
är vad det handlar om. Här gäller det att undanröja
politiska beslut som har skapat en ojämlik konkur-
rensförmåga. Jag förstår alltså inte poängen i resone-
manget.
Herr talman! Vad gäller reformeringen av CAP
välkomnar jag den ändrade attityd som ministern har
intagit. Det är nu en betydligt öppnare och mera rea-
listisk hållning i frågan. En förutsättning för den
långsiktiga reformeringen av den gemensamma euro-
peiska jordbrukspolitiken är ju att vi får lika konkur-
rensvillkor. Det är en grundbult för att vi skall kunna
genomföra reformeringen. För att svenskt lantbruk
skall kunna stå starkt och verkligen ha förutsättningar
att bedriva livsmedelsproduktion i hela landet måste
det bli lika konkurrensvillkor.