Herr talman! Den fråga som jordbruksministern
hade att svara på var vilka åtgärder regeringen avser
att vidta för att stärka det svenska jordbrukets konkur-
renskraft i förhållande till andra länder inom EU,
främst Finland och Danmark. På just den frågan kan
jag egentligen inte hitta något svar i interpellations-
svaret. I svaret redogörs det mer för EU-stödens roll
och givetvis också för frågan om CAP, och det är ju
andra frågor.
Det ges inget svar vad gäller konkurrenssituatio-
nen i förhållande till Finland och Danmark. Men det
är möjligt att ministern strax återkommer här med ett
tydligare svar.
Göte Jonsson var delvis inne på detta, men jag
skulle vilja gå än mer i konkretion och läsa en tabell i
Björks utredning. Där jämförs de olika produktions-
skatterna i Sverige, Danmark och Finland. Jag skall ta
tre exempel. I Sverige är elskatten 13,8 öre per kilo-
wattimme, i Danmark 7 öre per kilowattimme och i
Finland 2,6 öre. På diesel är skatten i Sverige 2 670 kr
per kubik. I Danmark är skatten 190 kr och i Finland
460 kr. På kvävegödselmedel är skatten 1,80 kr per
kilo i Sverige. I Danmark och Finland tar man inte ut
någonting.
När ministern ser dessa siffror måste hon väl ändå
fundera på om inte detta missgynnar svenskt jordbruk
i den här konkurrenssituationen. På något sätt måste
man hitta en modell för att få bort missgynnandet.
Antingen anpassar sig övriga länder till svenska nivå-
er, eller så måste Sverige anpassa sig till andra nivåer.
Det kan inte finnas någon poäng med att slå ut svenskt
jordbruk med dessa konkurrenssnedvridande skatter
och avgifter. Skall vi i stället importera livsme-
delsprodukter som kanske inte har samma miljöpres-
tanda som jag tycker att svenska livsmedel har eller
produkter från länder som inte har samma djuromsorg
som vi trots allt har i Sverige? Jag förstår inte poäng-
en med det.
Min stilla undran är om ministern utifrån dessa tre
exempel kan säga om vi skulle kunna hitta något
system. Åt vilket håll skall vi gå? Skall vi fortsätta
jobba för att de andra skall höja sina avgifter eller
skall vi konstatera faktum - att vi måste göra något åt
de egna avgifterna för att stärka svenskt lantbruks
konkurrenskraft?
I utredningen konstateras att alla miljöavgifter på
jordbruket i Danmark återförs till näringen. Vi krist-
demokrater har under lång tid drivit kravet i Sveriges
riksdag att vi borde göra på motsvarande sätt här.
Men det gör vi inte. Kan ministern tänka sig att låta
miljöavgifterna gå tillbaka till näringen på ett tydligt
sätt? Kan det vara ett sätt att hantera detta?