Herr talman! På en punkt måste jag korrigera
Lennart Daléus. Jag tycker att det är allvarligt att han
har Loranga i ryggsäcken när han är ute på hajk. Jag
tror att vi andra brukar ha mjölk i ryggsäcken.
Låt mig sedan när det gäller vad som i framtiden
är avgörande för det svenska jordbrukets möjlighet till
en konstruktiv utveckling vara provokativ och säga att
jag faktiskt inte tror att det är de politiska besluten. I
grunden tror jag att det är jordbrukets och jordbrukar-
nas självuppfattning. Jag vill gärna upprepa något
som jag har sagt i andra sammanhang, nämligen att
jag tror att det är förödande för en näring att dess
utövare om och om igen framställer sig som de mest
olycksdrabbade i samhället, som de som det alltid är
synd om, som de som alltid drabbas av problem, som
de som aldrig har några chanser och som de som
aldrig har några möjligheter. Risken med en sådan
inställning är faktiskt att den riskerar att bli självupp-
fyllande.
Självfallet är de politiska besluten viktiga. Det
som jag säger är inte ett försök att undandra mig poli-
tiskt ansvar. Som ett svar på det som här har sagts vill
jag gärna säga att jag tycker att Gunnar Björks utred-
ning är mycket väl värd att tas på allvar. Det är oro-
ande med de konstateranden som han gör av hur stora
skillnader som finns mellan svenskt jordbruks förut-
sättningar och förutsättningarna för jordbruk i andra
länder. Själva syftet med utredningen har ju varit just
att se över vad som är nödvändigt för att den svenska
livsmedelsproduktionen skall kunna ha rimliga kon-
kurrensvillkor.
Men låt mig också säga att jag inte tror att det nå-
gonsin är möjligt att med hjälp av enbart politiska
beslut utjämna konkurrensvillkoren så att de blir lika
för olika länder. Det är nämligen många andra fakto-
rer som påverkar.
LRF Konsult, som ju inte är någon företrädare för
regeringen utan som är en företrädare för näringen
själv, har i en ny undersökning, som är en redovisning
av resultatet för 1996, redovisat vilken avgörande
betydelse en företagares egen kompetens och skick-
lighet har. Man har jämfört i övrigt likvärdiga jord-
bruksföretag och konstaterat att skillnaden mellan vad
jordbruksföretagen har över när de har kvittat utgifter
mot inkomster kan skilja med så mycket som 50 %
mellan två olika företag. I sin analys säger
LRF Konsult att man kan hänföra detta till företaga-
rens egna kompetens och kunnande.
Detta tycker jag är ett belägg för att vi inte får fo-
kusera denna diskussion enbart på de politiska beslu-
ten. Men återigen: De politiska besluten är viktiga.
Jag kan ge Lennart Daléus rätt i att det har tagit tid
att fatta ett beslut om att skicka ut denna utredning på
remiss. Jag redovisar också gärna skälet till det. Skä-
let är att förslagen i utredningen inte var finansierade.
Det är ett generellt krav att en utredning skall föreslå
en finansiering för sina förslag. Det är naturligtvis
allvarligt att man inte gör det. Därför kommer denna
remissomgång också att förenas med krav på remiss-
instanserna att ha synpunkter på finansieringen av
förslagen.
När det gäller miljöprogrammet är det inte min
ambition eller avsikt att vi skall gå ifrån den omfatt-
ning på miljöprogram som vi har nu - naturligtvis
utan att därmed kunna säga något om alla de ekono-
miska förutsättningar som alltid måste vägas in. Skä-
let till att utredningen har fått direktivet att se på två
nivåer är helt enkelt att vi tämligen burdust vill tvinga
fram en prioritering. Vad är verkligen viktigast? Vad
är det som ger de viktigaste och bästa miljöeffekter-
na? Om man får en ram som säger att man med mind-
re pengar skall åstadkomma mesta möjliga miljönytta
får vi också en möjlighet att se vad som verkligen har
högst prioritet. Det är det enkla skälet till att det finns
två nivåer i utredningsförslaget.