Fru talman! Världen har blivit mindre. Det märks tydligt när vi gör en omvärldsanalys och inte tittar på vår egen navel. Vad händer utanför Sveriges gränser? Det som tydligast visar att vi är en del av en global värld är jordbrukspolitiken.
Just nu pågår WTO-förhandlingar i Hongkong. Det finns riksdagsledamöter där som följer dessa förhandlingar, som inleddes redan år 2000. Jordbruket är en nyckelfråga i förhandlingarna. Det kan tyckas märkligt eftersom jordbrukets andel av världsekonomin minskar, även i en majoritet av världens utvecklingsländer.
Jordbrukets nyckelroll gäller emellertid inte främst de rent ekonomiska faktorerna. Den är grunden för världens livsmedelsproduktion, där starka och ibland motstridiga krafter verkar, precis som i Sverige. Det handlar om livsmedelsförsörjning, om utvecklingsländernas rätt att konkurrera på lika villkor på världsmarknaden och om länders vilja att behålla egen produktionskapacitet. Vidare handlar det om landsbygdens fortlevnad, jordbrukarnas försörjning, livsmedelsindustrins lokalisering och garantier för livsmedlens säkerhet.
Fru talman! I stort sett samma diskussion för vi i Sverige. Naturligtvis kommer WTO-förhandlingarna att ha bäring även hos oss. Vår jordbrukspolitik är gemensam med 25 länder inom EU. Vi talar fortfarande efter tio år om EU:s jordbrukspolitik och om Sveriges jordbrukspolitik. Visst kan vi åstadkomma nationella åtgärder inom den gemensamma politiken, men vi vill ju så gärna ha gränserna kvar. EU är en stor aktör globalt och det innebär att även vi, som en liten nation, har möjlighet att, tillsammans med andra, förändra en gammaldags jordbrukspolitik.
En fråga som har haft och har en nära koppling till de pågående förhandlingarna är sockerreformen, som nu fått sin nästan slutgiltiga form. Det återstår några steg, eller egentligen bara ett steg, nämligen hur vi i Sverige kan forma vår sockersektor inom ramen för den gemensamma reformen. Naturligtvis råder det inom sockersektorn i Sverige stor oro och osäkerhet inför framtiden.
Samtidigt för vi diskussioner om det kommande landsbygdutvecklingsprogrammet. Det är klart att det är en utmaning att behålla en levande landsbygd med möjligheter för människor att bo och försörja sig som företagare inom de gröna näringarna. Det gäller att inom givna ramar och regelverk finna de möjligheter till finansiering som kan skapa en utveckling på landsbygden som rymmer de målsättningar vi har - det som vi redan fått höra från Kristdemokraterna.
Det handlar om att produktionen ska styras av konsumenternas efterfrågan. Vi ska inte skapa överproduktion i onödan. Produktionen ska vara långsiktigt hållbar både ekonomiskt och ekologiskt, och den ska medverka till global livsmedelssäkerhet, alltså precis det som nu förhandlas inom WTO.
Fru talman! Det är inte bara den yttre världen som påverkar våra möjligheter att producera livsmedel. Naturgivna förutsättningar i form av klimat och geografi i Norden, relativt små enheter, en hög andel träda, stort beroende av ersättningar, som minskar hela tiden, ger oss ibland en bild av en sektor med lönsamhetsproblem.
Men det finns också en annan bild, som jag sett när jag besökt ett antal företag under året - en bild som visar på hög arbetsproduktivitet, pågående strukturförändringar, exportframgångar, nya affärsidéer och ett starkt förtroende hos de svenska konsumenterna.
En annan styrka som det svenska jordbruket kan visa upp är satsningarna på miljöanpassade och långsiktigt hållbara produktionssystem som också tar hänsyn till miljön och etiska aspekter och skapar mervärden i de svenska livsmedlen - jag tycker att jag har hört här i debatten att de andra partierna inte riktigt värdesätter det. Det finns också en kreativ samverkan som bedrivs mellan näringsforskning, medicinsk forskning och livsmedelsindustriell verksamhet som redan har resulterat i ett antal högkvalitativa nya produkter, både nationellt och på exportfronten.
Men vi vet att konkurrensen på en alltmer öppen livsmedelsmarknad kommer att öka. I dagsläget vet vi fortfarande inget om det finansiella perspektivet från 2007 med stor risk för ytterligare budgetrestriktioner. Men det är viktigt att se om sitt hus. Vad mer kan man göra för att försvara sina positioner på hemmamarknaden men också öka sina exportsatsningar? Jag ser flera vägar att gå. Det handlar om fortsatt strukturförändring med både specialisering och diversifiering, ökad förädling, lyhördhet för konsumenternas krav, förmedling av mervärden, exportsatsningar, nya användningsområden för lantbrukets produkter, till exempel energi, och en harmonisering av medlemsländernas livsmedels-, djurskydds-, och miljöregler - givetvis utifrån vår nivå.
Visst spelar den gemensamma jordbrukspolitiken en stor roll för företagen, men den gröna sektorn har naturligtvis ett stort ansvar själv för sin framtid. Man har nu också visat i en liten bok vad man vill. En del kallar det här för valmanifestet och någon annan för en regeringsförklaring. Jag funderar över när LRF blev ett parti, men så är det kanske i verkligheten.
Fru talman! Inte heller i detta betänkande ser jag ett gemensamt agerande från de borgerliga partierna. Det finns en klar splittring. Man har i varje fall lyckats att enas om att djurskyddet inte är så viktigt. Alla vill minska anslaget till Djurskyddsmyndigheten. Det som förvånar mig är att både Folkpartiet och Centern även vill minska anslaget till Livsmedelsverket. Det här med säkra livsmedel är kanske inte så viktigt längre.
När det gäller åtgärder för landsbygdens miljö och struktur är de borgerliga partierna delade. Moderaterna vill minska, och Centern vill öka. Återföring av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel är en gammal följetong. Här har de tre borgerliga partierna Moderaterna, Folkpartiet och Centern en gemensam minskning med 64 miljoner när Kristdemokraterna vill öka med 50 miljoner. Och den ekologiska produktionen är faktiskt inte så viktig för Moderaterna och Folkpartiet.
Fru talman! I detta budgetbetänkande behandlas även en proposition:
Följdändringar i vissa lagar med anledning av en ny skogsmyndighet
. Skälet till ändringarna är att regeringen avser att låta den nuvarande skogsvårdsorganisationen, som består av Skogsstyrelsen som centralmyndighet och de tio regionala skogsvårdsstyrelserna, från och med den 1 januari 2006 bilda en samlad myndighet, Skogsstyrelsen. Det finns inga reservationer, men det som förvånar mig lite grann är faktiskt Folkpartiets särskilda yttrande. Man skriver att man vill vänta tills Ansvarsutredningen kommer med sitt förslag. Detta gäller Skogsstyrelsen. Man ska inte göra någonting nu. Samtidigt skissar man redan i årets budget - det ska vara klart i juli 2006 - på en stor förändring vad gäller areella näringar. Man splittrar upp en del myndigheter och för över resurser till en ny myndighet. Det är kanske för mycket att begära av Folkpartiet att man någon gång ska få en helhetsbild över hur ni egentligen ser på Myndighets-Sverige. Nu finns det egentligen flera olika förslag, att man ska vänta, göra nu, göra något sedan eller inte göra något alls.
Fru talman! Jag tror på den gröna näringen. Jag tycker att det finns tecken på att vi är många som har en samsyn när det gäller att det svenska jordbruket skulle spela en större roll på en växande marknad och att det är en viktig kraft för att bevara och utveckla en levande landsbygd.
Fru talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.