Fru talman! Vi kan titta på den positiva effekten, till exempel exporten av våra livsmedel. Vi talar inte bara om den primära produktionen utan också om livsmedelsproduktion, det vill säga färdiga livsmedel. Där har exporten ökat från år till år.
En stor del av de råvaror som vår livsmedelsindustri använder är svenska råvaror. Det är beklagligt att vi till exempel på nötköttssidan inte har, som vi förut talade om, självförsörjningsmålet. På något sätt lämnade vi det målet när vi blev medlemmar i EU, eftersom vi har en gemensam marknad. Men fortfarande använder vi de gamla måtten.
Mycket av exporten till oss som kommer inom nötkött, kyckling och sådant går till livsmedelsindustrin och delvis till storköken. Konsumenten vill fortfarande många gånger oftast välja det svenska som vi ser i affären. Visst finns det också annat att välja där, och det ska det finnas att välja.
Men den stora delen av exporten till oss går till det som vi inte direkt ser utan köper utan att fråga vad det innehåller. Där kanske också konsumentmakten skulle bli lite starkare.
Det är som näringen själv säger. Vi måste bli bättre på att sälja våra mervärden för att Sven Gunnar Persson som svensk konsument ska uppskatta det och då kanske öka vår produktion.
Det är självklart att antalet företag har minskat under åren i olika omgångar. Det kan man räkna från 50-talet och ända hit. Men om vi tittar på mjölken producerar vi i stort sett lika mycket som vi gjorde då.