Fru talman! WTO-förhandlingarna är speciella. Det är mycket av ett spel - ett diplomatiskt spel, skulle jag kunna tänka mig. De som oftast förlorar i de här diplomatiska spelen är de fattiga länderna. På något sätt känns det ändå bra från Sveriges sida att vi är eniga i den här riksdagen och att vi försöker rätta till de orättvisor som finns mellan fattiga och rika länder. Fattiga länder ska också kunna producera sin egen mat och i framtiden eventuellt också kunna sälja inom EU. Mat är alltså inte som alla andra varor, utan det finns ett stort beroende.
När det gäller frågan om EU:s budgetförslag så är det lite oroande när vi i dag ännu inte vet hur 2007 års budget ser ut. Vi vet varken hur mycket pengar det rör sig om eller hur de kommer att fördelas.
Det är olika inriktningar vad gäller jordbruket i de olika EU-länderna; det vet vi från början. I olika frågor har Sverige haft allianser. I miljöfrågor hittar vi några länder och i jordbruksfrågor hittar vi kanske andra. Så går det när man förhandlar. Jag tror att vi allihop har erfarenhet av det. För att få fram sin vilja så måste man hitta en kompis. Men jag känner också lite osäkerhet, speciellt vad gäller LBU-pengarna, eftersom i alla fall vi tycker att det har varit en bra satsning för landsbygden, för en levande landsbygd och för näringarna. Men det gäller också miljöfrågor.