Fru talman! Först ska jag säga något om WTO-frågan, som Sinikka berörde här. Det är ju ganska enkelt att förenkla den frågan. Men samtidigt är inte mat riktigt som andra varor. Det har kanske inte så stor betydelse om man behöver vänta i en vecka eller två eller kanske någon månad på en bil, cykel eller ficklampa. Men jag var i kaféet för tre timmar sedan och nu känner jag redan att jag snart behöver ha lite mat igen. När det gäller mat har vi alltså inte samma möjlighet att vänta på leverans som vi har för andra varor. Det skiljer sig oerhört mycket när det gäller livsmedelsförsörjningen.
Jag har två frågor till Sinikka Bohlin. Den första gäller förhållandet till EU och det som jag var inne på tidigare här - att Socialdemokraterna har varit erkänt dåliga på att nyttja medlemskapets möjligheter. Jag tror att en del av det speglas i det bud som ordförandelandet lade fram nu senast. Sveriges LBU-program riskerar att halveras om det är det budet som går igenom. Nu kommer det kanske inte att göra det, men vi ser ändå vilken inriktningen är.
Den andra frågan gäller nationell nivå. Jag vet att regeringen jobbar hårt med sysselsättningsfrågorna. Samtidigt vet vi att man är beredd att politiskt besluta att ta bort en hel näring i Sverige, som direkt rör sig om 2 000-3 000 arbetstillfällen. Jag tänker på minknäringen. Min fråga till Sinikka är: Hur känns det att veta att vi med klubban här kanske kommer att klubba bort 2 000-3 000 arbetstillfällen i näringslivet under denna vår?