Fru talman! I lagutskottets betänkande
1995/96:LU1 har utskottet behandlat dels frågan om
ett längre upphovsrättsligt skydd, dels frågan om att
ge bildkonstnärer rätt till ersättning vid vidareförsälj-
ning av deras verk, s.k. droit de suite.
Ett längre upphovsrättsligt skydd är en följd av ett
EU-direktiv, det vill jag starkt betona, och har således
inte tillkommit genom ett svenskt agerande. Enligt det
förslag som nu ligger på kammarens bord skall
skyddstiden för litterära och konstnärliga verk i all-
mänhet sträckas ut från 50 till 70 år som en följd av
direktivet. Skyddstiden för filmverk skall beräknas
från dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören,
manusförfattaren, dialogförfattaren eller kompositö-
ren av verkets speciella musik.
När det gäller de närstående rättigheterna, alltså de
utövande konstnärerna, föreslås i detta betänkande
ingen förändring utan skyddstiden förblir på 50 år.
Däremot föreslås en annan utgångspunkt för beräk-
ningen av skyddstiden, 50 år, för de utövande konst-
närernas prestationer. De utövande konstnärernas
prestationer skall vara skyddade från tidpunkten för
framförandet. Om en upptagning av framförandet har
getts ut eller offentliggjorts, skall utgångspunkten i
stället vara tidpunkten för den första av dessa åtgär-
der. Motsvarande utgångspunkt skall gälla för beräk-
ningen av skyddstiden för framställande av ljud- eller
bildupptagningar.
När det gäller outgivna verk föreslås att den som
för första gången ger ut eller offentliggör ett verk, för
vilket skyddstiden har löpt ut och som inte tidigare
getts ut, skall ha en rätt som motsvarar de ekonomiska
rättigheter som innefattas i upphovsrätten. Denna rätt
skall gälla i 25 år.
Enligt utskottets förslag skall den nya skyddstiden
på 70 år tillämpas även på verk som har tillkommit
innan de nya reglerna trätt i kraft, oavsett om skydds-
tiden enligt nuvarande bestämmelser då redan har löpt
ut - alltså ett återupplivande av en redan fallen
skyddstid. Detta kan i praktiken ställa till en rad pro-
blem, vilket det vittnats om i olika sammanhang, för
dem som funnit ett antal verk fria att disponera men
som nu genom detta förslag åter faller under upphovs-
skyddet. För att undvika alltför negativa effekter av
ett återupplivande föreslås i betänkandet en över-
gångstid gällande fram till den 1 januari 2000.
Avgörande för att denna övergångsregel skall
kunna tillämpas är att den som berörs vidtagit väsent-
liga åtgärder för framställning av exemplar, för ut-
givning och framförande innan det förlängda upp-
hovsskyddet trätt i kraft.
Det kan i detta sammanhang nämnas att utskottet
bordlade detta betänkande under vårriksdagen just på
grund av detta återupplivande av redan utgångna
rättigheter. Det går inte att komma ifrån denna nya
princip som inte tillhört vanligheterna i svensk lag-
stiftning. Ett argument för bordläggningen var att
avvakta hur våra grannländer Danmark och Finland
skulle hantera detta EU-direktiv. Det har sedan under
sensommaren och hösten visat sig att dessa länder
kommer att föreslå en likartad lagstiftning som den
som föreslås i detta betänkande. Därför kan man säga
att vi utöver att ha följt direktivet också har en nordisk
hållning i frågan, vilket inte kan anses som oväsent-
ligt.
Dessutom ges i övergångsregeln rimliga villkor
för den som redan har börjat att disponera verk där
upphovsrätten gått ut enligt de gamla reglerna. Över-
gångstiden gäller således fram till den 1 januari 2000
på det sätt som jag tidigare nämnde. Detta gäller även
inom teatrarnas verksamhetsområde, vilket är ett
tillägg till regeringens förslag i propositionen.
Tilläggas kan i denna fråga att utskottsmajoriteten,
liksom regeringen, föreslår att upphovsmännens ideel-
la rättigheter skall jämställas med de ekonomiska.
Man kan dessutom med all säkerhet förmoda att de
ideella rättigheterna kommer att spela en allt större
roll i en framtida värld.
I den andra delen av detta betänkande föreslår ut-
skottsmajoriteten att utövande bildkonstnärer genom
en lagändring skall få bättre ekonomiska villkor ge-
nom att de får del av försäljningssumman vid vidare-
försäljning av deras verk, s.k. droit de suite.
Upphovsrättsutredningen ansåg att det fanns starka
skäl till att förbättra bildkonstnärernas ekonomiska
villkor, eftersom de till dags datum egentligen endast
kunnat få ersättning vid överlåtelse av originalverk
eller av t.ex. grafiska verk till utgivning i en liten
upplaga. Denna rätt har bildkonstnärerna strävat efter
många år utan att förrän nu få igenom sina önskemål.
Vi är glada för att nu kunna säkra dem den rätten.
Utskottsmajoriteten anser i likhet med regeringen
att det föreligger starka skäl att förbättra bildkonstnä-
rernas villkor. Ett sätt att åstadkomma detta är att
förbättra möjligheterna för bildkonstnärerna att dra
nytta av upphovsrättens elementära rättigheter. Däri-
genom kan man på ett bättre sätt jämställa dem med
övriga upphovsmannagrupper. Att liknande ersätt-
ningssystem inom kort kommer att finnas i övriga
Norden, och redan har införts i en rad europeiska
länder, är omständigheter som talar för att även Sve-
rige nu bör införa regler om ersättning vid vidareför-
säljning av konst.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse att denna
ersättning i förslaget är utformad som en individuell
ersättning enligt upphovsrättsliga principer. Rent
praktiskt måste tillämpningen gå till så att ett effektivt
och smidigt samarbete etableras med konsthandeln.
Den totala avgiftsvolymen måste vara tillräckligt stor
för att bära de administrativa konstnaderna för syste-
met.
En grundläggande förutsättning är vidare att ruti-
nerna för att inkassera och distribuera ersättningarna
kan göras effektiva utan att de blir resurskrävande.
Utskottet utgår från att dessa förutsättningar kan för-
ankras i verkligheten, att regeringen mycket nogsamt
följer utvecklingen med ersättningssystemet och är
beredd att ta initiativ om det visar sig vara nödvän-
digt.
Utskottet föreslår att ersättningen skall vara gene-
rell och menar att den föreslagna ersättnignsnivån,5 %
på försäljningssumman, är lämplig.
Utskottet anser att regeringens förslag om en mi-
niminivå på 10 % av basbeloppet för ersättning, alltså
lägsta försäljningssumma där ersättning skall utgå,
skulle missgynna en betydande del av de svenska
bildkonstnärerna. Utskottet anser därför att en lägre
nivå bör gälla och föreslår att miniminivån sätts till
5 % av basbeloppet. Jag vill passa på att rikta ett tack
till Agne Hansson för hans välvilja i samarbetet.
Enligt propositionen och tillika detta betänkande
skall det inte vara möjligt för de enskilda konstnärer-
na eller, efter deras död, rättighetsinnehavarna att
själva kräva in ersättningen. Bevakningen och admi-
nistrationen av rätten skall i stället handhas av en
organisation för ändamålet. Den organisationen
kommer således att inkassera ersättningen för de
ersättningsberättigades räkning. Organisationen
kommer att vara redovisningsskyldig med avseende
på mottagna belopp gentemot ersättningsberättigade
rättighetsinnehavare.
Utskottets betänkande har föranlett nio reservatio-
ner samt ett särskilt yttrande av Bengt Harding Olson
(fp). Det särskilda yttrandet handlar om upphovsrätten
i anställningsförhållande. Inom detta område har
dessutom en motion inkommit från Göthe Knutson
m.fl.(m), motion L803.
Jag vill nämna litet om upphovsrätten i anställ-
ningsförhållande, som handlar om journalisternas rätt
att förfoga över sitt skrivna material verkställt i ett
anställningsförhållande. Här stöter man på en mycket
viktig facklig princip, som varit gällande under en
mycket lång tid och som av motionären anses som
förlegad med avseende på bl.a. den IT-utveckling som
vi befinner oss i och som sker fortlöpande. Det går
nog aldrig att komma ifrån att det alltid i denna fråga
kommer att finnas en principiell motsättning, obero-
ende av hur många utredningar som tillsätts.
Den principiella motsättningen gäller vem som
skall förfoga över rätten till det skrivna material som
är verkställt i ett anställnigsförhållande: författaren,
ofta lika med journalisten, eller arbetsgivaren, ofta
lika med tidningsutgivaren, ägaren. Man måste i detta
sammanhang mycket noga poängtera vikten av själva
skapandet. Det går aldrig att jämföra en journalist
med t.ex. en arbetare på Volvo som bygger bilar.
Volvobilens egenskaper är inte beroende av en en-
skild arbetare i tillverkningen. Bilens egenskaper och
utseende kommer att vara desamma, även om arbets-
styrkan ändrats under tillverkningens gång.
Däremot torde ingen tvista om att en journalists
artikel eller artikelserie är något unikt och kan aldrig
bli densamma om den skulle skrivas och framställas
av någon annan.
Dessa grundfakta måste man ha fullständigt klara
för sig när man diskuterar dessa förhållanden. Om
däremot syftet är att stärka tidningsägaren på journa-
listens bekostnad är det till viss del en annan fråga.
Den frågan har dessutom tidningsägarna möjlighet att
diskutera och förhandla om gentemot sin motpart,
Journalistförbundet.
Jag tycker att det finns all anledning att slå vakt
om det humankapital som ändå journalistkåren utgör i
tidningarnas och mediernas värld.
I reservationerna 1 och 2 oroar sig moderaterna
för att betänkandets förslag beträffande droit de suite
inte kommer att hjälpa de redan etablerade konstnä-
rerna. Dessutom tror moderaterna att konsthandeln
kommer att försvagas.
Jag tror inte att något av dessa påståenden är sant.
Konsthandeln kommer att klara denna avgift. Dess-
utom håller lagen på att införas i ett flertal länder
inom Europa, varför förhållandena i sinom tid kom-
mer att bli ganska lika.
I och med sänkningen av miniminivån kommer
dessutom fler konstnärer att beröras av ersättningen,
vilket torde innebära att fler än de etablerade får ett
positivt utfall. Det är klart att den som tidigare inte
lyckats sälja en tavla kommer naturligtvis inte att få
sälja fler genom detta betänkande, men det var inte
heller andemeningen i betänkandet.
I reservation 3 anser Tanja Linderborg och Yvon-
ne Ruwaida att miniminivån bör sänkas till 3 % av
basbeloppet. Meningen är och har varit att inte till-
skapa mer administrativt krångel än vad som är nöd-
vändigt. Risken är uppenbar att så blir fallet om riks-
dagen skulle besluta i enlighet med denna reservation.
Detsamma torde gälla fallet med reservation 5
från Agne Hansson och Birgitta Carlsson om ersätt-
ning för icke yrkesmässigt såld konst. Kulturutskottet
anför i sitt yttrande att förslaget är orealistiskt att
hantera rent praktiskt. Därför anser man det inte heller
nödvändigt att ens utreda frågan. Utskottsmajoriteten
delar kulturutskottets åsikt i frågan.
I reservation 7 av Tanja Linderborg yrkas att en
preskriptionsregel på tre år skall införas innebärande
att efter denna tid skall innestående ej hävdade er-
sättningar tillfalla organisationen för stödjande av
bildkonstnärernas verksamhet. Det finns en fara och
en risk i detta yrkande, eftersom den ansvariga orga-
nisationen faktiskt skulle kunna tjäna på att vara
mindre effektiv att söka den som egentligen skulle ha
pengarna.
Angående Agne Hanssons tillstyrkande till reser-
vation 6, där det föreslås att Allmänna arvsfonden inte
skulle kunna komma i åtnjutande av de inkasserade
medlen i de fall att den avlidne konstnären saknar
arvingar, är detta ett stort rättsligt steg som fordrar
omtanke. Det är nog ett område som man bör tänka
sig noga för innan man ger sig in på. Till viss del
tycker jag att Tanja Linderborg har berört denna fråga
mycket bra. Hon säger att man är inne på Allmänna
arvsfondens mark, vilket - om man nu beslutade i
enlighet med Agne Hanssons reservation - skulle
kunna få följder som kan vara svåra att överblicka.
Därför yrkar jag avslag på den reservationen.
I reservation 8 av Rolf Dahlberg m.fl. låter man
sin ovilja till att över huvud taget anpassa sig till gäl-
lande EU-direktiv komma fram. Det är för mig något
förvånande att Moderaterna, som är det mest EU-
vänliga partiet i denna kammare, inte vill följa EU:s
direktiv. De som undertecknat reservationen vet lika
väl som jag att ett icke införlivande av detta EU-
direktiv ganska omgående skulle försätta Sverige i en
mycket besvärlig situation, en situation som, om den
uppstod, jag undrar om Moderaterna är beredda att ta
ansvar för.
Fru talman! Med detta inlägg och dessa kommen-
tarer vill jag yrka bifall till hemställan i utskottets
betänkande och avslag på samtliga reservationer.