Fru talman! Lagutskottets betänkande nr 1 behand-
lar upphovsrätt, som ni har förstått. Detta är ofta obe-
kanta och svårförståeliga frågor för vanligt folk, icke
desto mindre är det viktiga och värdefulla angelägen-
heter för berörda parter.
Det kompletta rättssamhället skyddar medborgar-
nas hela intressesfär, alltså även s.k. intellektuellt
ägande av exempelvis litterära och konstnärliga verk,
av uppfinningar och av varumärken. Så sker genom
immaterialrätten. Detta är ett speciellt rättsområde
och det kännetecknas av en komplicerad regelbildning
med nödvändig och helst global harmonisering av
regleringen. Dessutom påverkas immaterialrätten
ofrånkomligen av den pågående snabba och omfattan-
de IT-omvandlingen i vårt samhälle.
Nu förstärks upphovsrätten, alltså rätten till litterä-
ra och konstnärliga verk, inklusive s.k. närstående
rättigheter, genom att skyddstiden förlängs från 50 till
70 år. Härmed uppnår man en rättslig EU-harmoni,
dvs. samma regler gäller i samtliga EU-länder. Det
här är ett utomordentligt viktigt steg på vägen mot en
global harmonisering.
Samtidigt får vi en upphovsrättslig nyhet i svensk
rätt. Äntligen, påstår jag, införs droit de suite, alltså
en rätt för bildkonstnärer att få ersättning vid vidare-
försäljning av deras bildkonstverk. Denna rätt finns
sedan flera år i de allra flesta EU-länderna. Detta är
också en mycket angelägen svensk kulturpolitisk
åtgärd. Beklagligtvis är den föreslagna ersättningsmo-
dellen otillfredsställande. En lämplig modell skall
både tillgodose syftet att ge bildkonstnärerna drägliga
ekonomiska villkor och samtidigt bibehålla de framti-
da möjligheterna för en fungerande andrahandsmark-
nad inom svensk konsthandel. Detta kräver mer nyan-
serade ersättningsmodeller, där exempelvis ersätt-
ningsprocenten trappas ned i takt med skyddstidens
förlopp eller i takt med försäljningsprisets storlek,
samtidigt som minimiprisnivån anpassas på lämpligt
sätt. Dessutom, vilket är utomordentligt viktigt, bör
man eftersträva att finna en gemensam modell i vart
fall inom hela EU-området.
Mot denna bakgrund menar Folkpartiet att rege-
ringen bör överväga nya ersättningsmodeller för droit
de suite och återkomma med förslag till riksdagen. I
avvaktan på att vi får en ny modell bör den av lagut-
skottets majoritet beslutade - om än fyrkantiga -
ordningen gälla.
Fru talman! I betänkandet berörs även den över-
gripande problematiska relationen mellan informa-
tionsteknologin och immaterialrätten. IT-samhället
utvecklas i allt snabbare takt, men den erforderliga
lagstiftningen släpar efter och särskilt gäller detta
upphovsrättslagen.
På tidningsområdet, där det pågår en särskilt snabb
IT-utveckling, föreligger redan akuta problem. Här
kan faktiskt en gammalmodig lagstiftning bromsa en
allmänt önskvärd verksamhetsutveckling. I det nya
medielandskapet krävs moderna upphovsrättsregler,
som möjliggör lösningar som tillgodoser båda parters
berättigade intressen.
Detta ger lagstiftaren ett särskilt ansvar att ta er-
forderliga initiativ för att det lagstadgade upphovs-
rättsliga skyddet skall tjäna sina syften och inte urhol-
kas på grund av i och för sig välkomna tekniska
framsteg. Det stora behovet av rättslig översyn har
också påpekats av LU i maj 1993, LU44, i mars 1994,
LU16, och senast i mars 1995, LU4.
Den upphovsrättsliga översynen måste nu - sär-
skilt mot bakgrund av riksdagens upprepade uttalan-
den - påskyndas för att skapa rättssäkerhet och däri-
genom undvika rådande rättsosäkerhet och i vissa fall
även en oacceptabel rättslöshet på det upphovsrättsli-
ga området.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till re-
servation nr 4 och i övrigt till utskottsmajoritetens
förslag.