Herr talman! När det gäller konsthandeln och att
den går under jorden så har det inte gått oss förbi vad
konsthandlarna tycker om ett införande av droit de
suite. De anser att det skulle vara en pålaga och en
belastning som naturligtvis i viss mån kan försämra
deras möjligheter till goda förtjänster på konsthan-
deln. Om man vill åstadkomma en förbättring för
bildkonstnärerna skall man naturligtvis lägga avgiften
på försäljningssumman när konsten säljs.
Det sägs från många håll att det rör sig om små
summor. Att påstå att det skulle vara ett skäl för en
konsthandlare att flytta utomlands eller gå under jor-
den tycker jag är att ta i väl mycket. Så har ju inte
heller visat sig vara fallet i de länder där avgiften
införts, utan konsthandeln har visat sig fungera ganska
väl. Därför tror jag att Henrik S Järrels farhågor är
något överdrivna.
Jag vill betona att övergången från 50 till 70 års
skyddstid är ett EU-direktiv. Det har alltså inte sin i
grund något initiativ från svensk sida. Från socialde-
mokratiskt håll hade vi inte heller någon önskan om
att införliva en övergång till en skyddstid på 70 år. I
kulturutskottet sade man också att det av kulturpoli-
tiska skäl inte fanns något skäl att genomföra detta.
Däremot vet vi vilken värld vi lever i och vilka kon-
sekvenser det skulle medföra om vi skulle utsträcka
skyddstiden. Konsekvenserna för Sverige skulle kun-
na bli ganska allvarliga. Vi skulle kunna bli fällda
osv. Med den skrivning som har gjorts och med kän-
nedom om grundinställningen hos både lagutskottet
och kulturutskottet är det klart att denna fråga kom-
mer att hanteras på ett vettigt sätt. Jag har just i det
fallet ingen större avvikande mening gentemot Henrik
S Järrel.