Herr talman! Exemplet med de lungsjuka och
Arvsfonden tycker jag var att dra konsekvenserna väl
långt. Jag vill betona att vi inte har några tankar på att
undergräva de regler som i övrigt finns. Men jag vill
än en gång understryka att om man från början hade
utgått från en droit de suite för konstnärerna är jag
snarare stärkt i tron att försäljningsorganisationen
hade fått ansvaret för det generella stödet till konstnä-
rerna i stället för att det skall gå via Arvsfonden. Det
tycker jag är att ta en omväg i det här fallet.
I övrigt är det bara att konstatera att det möjligen
finns litet olika uppfattning om graden av byråkrati
och krånglighet. Vi vill vara mer förvissade - vi må
har rätt eller fel - i fråga om huruvida vi skall gå på
förslaget om en privat försäljning. Vi är alltså litet
mer optimistiska. Låt oss fortsätta att vara det, så får
vi se hur det hela faller ut. Sedan kan vi kanske åter-
komma till frågan vid ett tillfälle då vi vet mer om hur
en droit de suite kommer att utfalla praktiskt. Frågan
är ju i och för sig inte heller enkel i sin helhet.