Herr talman! Nej, jag behöver inte läsa in mig på någonting. Däremot tror jag att man ska konstatera att i forskningsvärlden är inte kvantitet i statliga forskningssatsningar oväsentligt. Det är inte den signal jag får när jag möter forskare ute på fältet: Det spelar ingen roll hur mycket ni i riksdagen avsätter till forskning. Den reaktionen möter jag väldigt sällan, ska jag säga, i forskarvärlden.
Därför är jag glad över att den socialdemokratiska budgetmotionen innehåller 3 miljarder kronor mer under de här åren för forskningssatsningar. Så det är väl bra.
När det handlar om innehållet hade vi en diskussion i Sverige under flera år där vi gick längre och längre i att försöka konkurrensutsätta medel, att verkligen värna kvalitet i forskningen, att dra ut projekten och göra dem längre så att det inte blev så mycket småsökande i forskning som innebar att forskarna i stället för att forska ägnade sig åt att skriva ansökningar om att få medel till forskningen.
Vi gjorde också något nydanande som jag förstår är lite hotat nu i de här tiderna av borgerliga forskningspropositioner. Vi startade ett samarbete med Svenskt Näringsliv om strategiska forskningsprogram för att bygga Sverige starkt och skapa jobb. Jag tror att det är viktigt med båda delarna.