Herr talman! Jag kan fortfarande ändå spåra en tro och övertygelse hos Socialdemokraterna att man kan dirigera näringsliv och industri på ett sätt som är optimalt för deras framtida utveckling. Som liberal ställer jag mig starkt kritisk till möjligheten att göra detta. Därför känns det rent ut sagt omöjligt för mig att som politiker, som ska värna intresset av svensk försvarsförmåga, ställa mig upp och i ett branschprogram peka ut vilka industrier som ska överleva och vilka som inte ska överleva. Jag tycker inte att det bara borde vara främmande för politiker i allmänhet, det borde vara främmande för hela vår tid att göra ett sådant utpekande.
Jag kan också konstatera att det ligger en väldig fara i att göra detta. De industrier som för länge sedan förlorade beställningar från det svenska försvaret tvingades ut på en internationell marknad, på en civil marknad. För dem har det gått väldigt bra. De har genomfört sin omställning. Ett bra exempel på detta är Volvo Air i Trollhättan. De har i dag 98 procent av sin omsättning på den civila sidan. Snart är de uppe i 100 procent, som vi alla känner till.
Jag tror inte att man kan rädda industrier genom att stödja dem offentligt. De måste konkurrera sig till en framtid.
Sedan tror jag också, herr talman, att det bör sägas att Sverige sedan lång tid tillbaka har bestämt att vi på två områden ska behålla vår långsiktiga strategiska utvecklingsförmåga. Detta har aldrig skrivits ned, men när man följer utvecklingen kan man ändå dra slutsatsen att detta gäller på området för ubåtsteknologi och i fråga om stridsflygplan.