Herr talman! Jag vill ändå inledningsvis rätta Peter Hultqvist på en punkt. Det är inte så att Sverige är bäst i klassen. Som framhölls tidigare under debatten satsar Sverige en större andel av sin sammanlagda försvarsbudget än något annat land på just materielbudgeten. Det reflekterar att Sverige är oerhört tungt när det gäller egen nationell materielutveckling.
Jag tror att jag var ganska noga med att under mitt anförande säga att åtminstone kommissionen hela tiden under den process som nu har pågått några år har haft ambitionen att ge ett rättsligt stöd till detta så att det inte ska bli så att de stora i EU väljer att tolka regelverket som de vill och att andra får hålla till godo med andra lösningar. Här finns naturligtvis i pipelinen att det ska vara konkurrens på lika villkor. Jag tror att jag betonade detta.
Samtidigt ska man säga att det naturligtvis i denna union ligger i små länders intresse att gå före och visa vägen när det gäller hur man borde bete sig. Det tycker jag, därför att vi faktiskt är de som har mest att tjäna på detta.
Jag följde under fyra års tid Leni Björklund och den dåvarande socialdemokratiska regeringens slit med de här frågorna. Emellanåt lät man en fanfar gå ut och sade att nu skulle man minsann få någon form av strategi på plats. Man ritade cirklar med export och import, egna förmågor och annat. Jag kan konstatera att det inte blev så mycket av det heller.
Vad beträffar uppdraget till regeringen, herr talman, kan jag konstatera att långt innan diskussionerna i utskottet påbörjades blev vi varse att Försvarsmakten redan bedrev ett arbete av den här karaktären.