Herr talman! Den försvars- och säkerhetspolitiska utvecklingen kräver en ständig bedömning av läget här och nu men självklart också långsiktigt. Vikten av detta för att bygga försvarets förmågor är helt avgörande.
Vi var tydliga med att just de breddade hotbilderna ska ligga till grund för vad försvarets förmågor ska vara och inte minst vad materielbehovet ska vara, som bygger just detta.
Att föregripa detta eller att tycka att det är näringspolitiska frågor som ska vara avgörande för hur vi klarar säkerhetspolitiska hot i framtiden är att vända helt på kuttingen och inte ge säkerhetspolitiken den fulla rätt som den behöver fullt ut, tycker jag. Därför är jag otroligt glad över den överenskommelse som är gjord, där vi ser vikten av den här effektiva materielförsörjningen, som är långsiktig.
Jag hittar heller ingenting i de propositioner och skrivelser som den förra socialdemokratiska regeringen levererade till riksdagen, eller i beslut, som handlar om att vi skulle ha någon form av näringspolitisk inriktning i den här delen av den försvars- och säkerhetspolitiska bedömningen.
De nationella säkerhetsintressena är, precis som Peter Hultqvist säger, helt avgörande för framtiden. Det är därför glädjande att Sverige tillsammans med Tyskland har tagit initiativ när det gäller på vilka sätt vi ska samarbeta mer inom Europa. Vi utgår från de nordiska samarbetena och kan därmed också konstatera vad det är vi inte ska samarbeta kring, de nationella säkerhetsintressena.
Det här arbetet pågår. Självklart ska Försvarsmakten, när de har arbetat fram detta, komma och rapportera. Men det är viktigt att de som jobbar med detta dagligen också får den här möjligheten.