Herr talman! Jag funderade först på om vi stod och diskuterade de akuta nedläggningarna på Astra Zeneca i Södertälje och att vi behöver strategiska branschprogram eller om vi diskuterade svensk fordonsindustri som är otroligt utsatt. Men så kom jag fram till att det gör vi inte, utan det vi i dag diskuterar har den ganska välmående svenska försvarsindustrin som utgångspunkt.
Peter Hultqvist lyfter fram att alla andra gör på ett annat sätt och varför gör inte vi så. Men här har jag ett beslut från försvarsministern i Storbritannien. Detta beslut togs i februari i år och rör en materielförsörjningsstrategi som precis följer den utveckling som Sverige och den socialdemokratiska regeringen lade fast 2005. Det är väl bra att Storbritannien nu gör som Socialdemokraterna sade redan 2005, men det är alltså inte så att vår omvärld gör på något annat sätt.
Här har nu Sverige tagit initiativ till att diskutera samarbeten ute i Europa där vi ska samverka kring för att bli effektivare. Då ska vi också se till att diskutera de nationella säkerhetsintressena. Vi är överens om att det är viktigt. Men näringspolitiken får lov att diskuteras i ett annat utskott och i ett annat ärende där de kanske, som jag nämnde förut, har lite mer akuta frågor än just svensk försvarsindustri.
Frågan om när, som jag tycker är den viktigaste frågan, ska landa hos dem som jobbar med det här dagligdags, det vill säga Försvarsmakten. I dag har vi haft möjlighet att lyssna till dem ungefär under två timmar när det talade om sin verksamhet. De kommer att återkomma och rapportera om andra typer av verksamheter. Låt därför dem som varje dag gör jobbet få göra sitt jobb så kommer vi politiker också att känna att vi diskuterar utifrån ett bra underlag!