Herr talman! Blekingesonen Peter Jeppsson framhäver fördelarna med landskapet Blekinge, dess industri och Försvarsmaktens verksamhet där. Han behöver inte övertyga någon i kammaren om detta; vi tror på blekingesonen Peter Jeppssons beskrivning av villkoren i sitt hemlän.
Herr talman! Sverigedemokraten Mikael Jansson inledde med att berätta att han halv tolv på natten före justeringen var tvungen att ändra sin strategi eftersom det plötsligt fanns en sjupartiöverenskommelse. Det kan tolkas som att han uttryckte att det fanns en viss snopenhet i detta.
I grunden är det bra att vi har samarbete och samförstånd. Oppositionen har i olika sammanhang efterlyst att oppositionen och regeringspartiernas företrädare ska komma samman, och detta är ett exempel på det. Det finns fler exempel, och jag är rätt övertygad om att vi också framgent kommer att få se områden där i alla fall delar av oppositionen och regeringspartierna går samman.
Herr talman! Jag var faktiskt tvungen att gå fram och läsa i den sverigedemokratiske ledamotens koncept för att se om jag hörde rätt, och det gjorde jag dess värre. Han sade bland annat: Självständighet finns inte i denna regerings sinnevärld. Lika lite vill de skydda vår försvarsindustri.
Jag kan förstå att Sverigedemokraterna blir sura ibland, men jag vill betona att svensk politik i allmänhet och svensk försvars- och säkerhetspolitik i synnerhet inte är ett sällskapsspel. Jag tycker också att man ska värna orden. Det är viktigt att vi för en debatt och funderar igenom våra argument, men man går lite över gränsen när man säger att självständighet inte finns i denna regerings sinnevärld och att den inte värnar om svensk försvarsindustri. Vi ska slåss med blanka vapen, herr talman. Det där var inte ett blankt vapen.
Det är också intressant att notera Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets internationella beröringsångest. Det märks inte bara på försvars- och säkerhetsområdet utan även på en del andra områden. Det är som sagt intressant, ja, nästan pikant, herr talman.
Jag tänkte angöra detta ärende utifrån ett skattebetalarperspektiv. Vi som är valda till ledamöter är satta att vaka och värna andras pengar. Det är också utgångspunkten för Riksrevisionens rapport som ligger till grund för betänkandet. Den heter
Leverans på utsatt tid?
Av de nio ledamöter som hittills talat har få hänvisat och återknutit till Riksrevisionens rapport. Riksrevisionen är ett viktigt organ, och därför är det väsentligt att vi läser och lär av rapporten.
I rapporten står bland annat: "Fördyringar genom ökade projektkostnader förekommer visserligen, men de utgör inte ett lika vanligt problem som förseningar. Kraven på materielens prestanda har i allt väsentligt uppnåtts eller till och med överträffats under projektens gång."
Detta är en viktig slutsats från Riksrevisionen som man överlämnar till oss åtta riksdagspartier och 349 ledamöter att reflektera över. Det har inte varit så mycket på kostnadssidan som det har varit på tidssidan. Jag återkommer till ett sådant exempel längre fram.
Vad är grunden för den rådande politiken och inriktningen när det gäller försvarsmateriel? På s. 12 i en annan pappersbunt, nämligen vårt betänkande, står att läsa:
"Genom en systematisk genomgång av möjligheterna att utnyttja befintlig materiel, genom att öka antalet eller vidareutveckla dessa befintliga system och genom att behovet tillgodoses av de produkter och tjänster som den internationella marknaden erbjuder bör fördyringar kunna undvikas. I första hand bör en anskaffning göras genom deltagande i samordnad internationell anskaffning och i andra hand på egen hand. Endast i de fall då dessa möjligheter uttömts bör man välja att tillgodose behovet genom en nyutveckling, och även då i första hand i samarbete med andra eller tillsammans med internationella samarbetspartners. Egenutveckling bör ske endast i undantagsfall."
Jag tycker att det är intressant. Jag tycker att det är viktigt, och jag tycker att det är bra formulerat. Det är formulerat av den socialdemokratiska regeringen 2005-2006.
Den linjen tycker jag att vi nu förvaltar under alliansstyre.
I våra handlingar står det att regeringen gör bedömningen att framtidens samarbete i allt större utsträckning kommer att handla om att hitta gemensamma lösningar för att vidmakthålla materiel och anskaffning av färdigutvecklad och beprövad materiel. På s. 26 i Riksrevisionsrapporten beskrivs den utveckling som har skett under de senaste decennierna, delvis som en konsekvens av Sovjetunionens sammanbrott och av att vi har fått ett nytt Europa, glädjande nog utan en Berlinmur som skiljer länderna åt. Det har ökat möjligheterna till samverkan och samarbete, i vårt fall inom EU men också när det gäller Partnerskap för fred, PFF. Det är denna internationella beröringsångest som vissa partier ger uttryck för. Det är i samverkan och samarbete med andra länder som vi har vår framtid, tror jag.
Som Allan Widman påpekade är vi en relativt liten marknad på den stora marknaden. De materielrelaterade anslagen omfattar i Sverige sammanlagt ca 17 miljarder årligen, varav 10 miljarder är anskaffning och 7 miljarder materielnära verksamhet. Det kan jämföras med att svensk försvarsindustri förra året exporterade för 13,9 miljarder.
Det är klart att man värnar svensk försvarsindustri. Jag är ganska övertygad om att det är många från olika politiska partier här i kammaren som gör det. Man måste fundera inte bara på den inhemska marknaden utan också på var det finns kunder i övrigt. Det får gärna vara demokratiska nationer. Det fina med det europeiska samarbetet är att alla EU-medlemmar har en demokratistämpel, även om det just nu finns en smutsfläck på Ungern. Ingen kan bli EU-medlem utan att uppfylla de demokratiska kriterierna för mänskliga rättigheter. Därför är det så väsentligt att vi är goda européer och ser ett samarbete och en samverkan i Europa.
Som jag nämnde är vi själva beställare för totalt 17 miljarder årligen, varav anskaffningen är 10 miljarder. Vi exporterar för 13,9 miljarder. Herr talman! Jag tillhör dem som skulle vara glada om fler europeiska länder fann ett nöje i att köpa från Sverige.
På s. 37 i Riksrevisionens rapport kan man läsa varför man har den typ av internationell samverkan som Riksrevisionen har granskat. Till 92 procent instämmer man helt eller delvis i att det handlar om att stärka relationen till partnerländerna. Till 87 procent handlar det om kostnadsreduktion. Det är klart att vår framtid finns i samarbete och samverkan.
Om vi ägnar oss åt lite omvärldsspaning och tittar på hur det ser ut kan vi se att man i många länder har budgetneddragningar som konsekvens av dåligt skötta ekonomier och bank- och finansoro. Sverige är ett undantag. Vi gör inte den typen av budgetneddragningar på försvarsområdet, men vi ser det i vår omvärld. Vi ser det i vårt grannland Finland där man nu pratar om försvarsneddragningar på 800 miljoner euro, motsvarande 8 miljarder kronor.
Jag tror att en konsekvens av de andras problem blir att man kommer att se hur man kan pressa priserna på materielsidan. Då är samverkan och internationell upphandling en viktig väg. Då tror jag att det är väsentligt för ett exportberoende land som Sverige att kalibrera ljudnivån här i kammaren så att vi inte ifrågasätter andras vilja att köpa av oss.
Herr talman! Avslutningsvis ska jag peka på det som Riksrevisionens rapport så centralt berör på s. 51 och framåt. Det handlar om helikopter 14. År 1996 identifierades ett behov i Danmark, Finland, Norge och Sverige. År 1999, alltså för 13 år sedan, upprättades ett kontor i Stockholm för att genomföra inköpet. År 2001 genomförde Sverige en egen beställning på 18 stycken. Det är elva år sedan. I Riksrevisionens rapport anges att den är insatsklar 2017. År 2020 är den insatsklar sjöoperativt. Beställningen gjordes 2001, och helikoptern har sjöoperativ förmåga 2020. Det är en period på 19 år.
Som kontrast kan jag nämna beslutet som fattades när det gällde Black Hawk. Vi beslutade att köpa 15 stycken från USA. I allt väsentligt var det vad vi i debatterna föraktfullt kallar för att köpa från hyllan. Det tog ett och ett halvt år från beställning till att de var insats- och leveransklara, inklusive flygförare och tekniker. Den som föraktfullt pratar om att det är fel att köpa från hyllan borde reflektera över Riksrevisionens rapport när det gäller kontrasten mellan helikopter 14 och vår Black Hawk-affär.
I detta anförande instämde Anders Hansson (M) och Allan Widman (FP).