Fru talman! KU:s betänkande nr 18 behandlar ett
antal motionsyrkanden från den allmänna motionsti-
den rörande mediefrågor. Jag tänker i mitt anförande
uppehålla mig dels vid våra två reservationer, dels
något utveckla våra tankar runt den digitala radion.
Fria medier är en av demokratins bärande grund-
valar. Det är det fria ordet, den fria debatten och den
kritiska granskningen av olika företeelser i samhället
som avgör hur demokratin ska fungera.
Det fria ordet har en direkt betydelse för informa-
tionsfriheten och också för medborgarnas frihet. Vi
lever i dag i ett mycket väl utvecklat informations-
och kunskapssamhälle, ett samhälle som ställer den
enskilde medborgaren i centrum för ett flöde av nytt
tänkande, vetande, underhållning, nyheter och inte
minst kommersiella aktiviteter.
Avståndet till kunskap är i dag aldrig längre än till
en radio, en TV-apparat eller en persondator. Mot den
bakgrunden är det en viktig uppgift att se till att det är
den enskildes frihet och rätt som präglar den nya
informationsteknikens tillämpning i samhället.
Strävandet att politiskt kontrollera tekniken be-
gränsar möjligheterna till utveckling och måste så
långt möjligt undvikas.
När det gäller inriktningen av mediepolitiken är
det vår uppfattning att statens grundläggande ansvar
är att slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten.
Därmed uppnås en mångfald på publikens och sam-
hällets villkor. Vi moderater vill ha medier som är
beroende av publiken och oberoende av regeringen.
Vi menar att en politik för fria medier också
kommer att leda till att teknikens utveckling sker
utifrån de enskilda medborgarnas behov och intres-
sen. Det innebär att gränserna mellan olika medier
luckras upp, samtidigt som lagar och regler som är
teknikbundna snabbt kommer att bli otidsenliga och
motverka sina egna syften.
Detta ställer krav på lagstiftning som ger en frihet
för de nya mediernas utveckling alltifrån Inter-
nettjänster till television. Sverige ska vara ett land där
denna utveckling är naturlig och vi ska vara interna-
tionellt ledande.
Vi moderater vill också ha flera fristående radio-
och TV-kanaler. I statens åtaganden på medieområdet
bör därför ingå att underlätta för nya kanaler att
etableras utan att i onödan lägga sig i deras program-
verksamhet utöver vad som regleras i radio- och TV-
lagen. Vägledande ska vara ansvaret gentemot publi-
ken.
Vidare anser vi att staten genom regionala kon-
cessioner bör ge olika TV-stationer möjlighet att
redan i det analoga nätet börja sända med olika delar
av landet som sändningsområden. TV-bolag som
växer fram ur en sådan process ska kunna genomföra
nationella sändningar genom samarbete.
Koncessionerna ska fördelas genom ett auktions-
förfarande på motsvarande sätt som den privata lokal-
radions koncessioner.
Must carry-reglen bör begränsas. Regeln innebär
att kabel-TV-företagen är skyldiga att utan avgift i
kabelnäten distribuera ett antal program som sänds
med tillstånd av regeringen.
Det finns ingen anledning, anser vi, att ålägga ka-
belägare att kostnadsfritt distribuera kommersiella
program, och det kan heller inte anses befogat att
utöka must carry-skyldigheten till att omfatta andra
kanaler för att tillgodose informationsbehovet.
Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig in-
formation måste rimligen anses tillgodosett genom att
de licensbetalda public service-kanalerna TV 1 och
TV 2 som omfattas av must carry-skyldigheten.
Fru talman! Mot bakgrund av vad jag här har an-
fört yrkar jag bifall till reservation 1.
När det gäller reservation 3 är vår uppfattning att
EU ska arbeta för att utvidga den inre marknaden och
för att få bort offentliga monopol. TV-bolagen bör
fritt förfoga över programinnehållet i enlighet med
ländernas tryckfrihetsförordningar.
Det finns heller ingen anledning för EU att reglera
vilka länder som program ska komma ifrån eller ställa
krav på viss andel europeiska program. Enligt vår
uppfattning är det helt oacceptabelt att EU ställer krav
på en viss sammansättning av programmet. EU:s s.k.
TV-direktiv bör därför avskaffas.
Fru talman! Avslutningsvis ska jag något utveckla
våra tankar kring den digitala radion, även om vi inte
har någon reservation i den frågan med hänvisning till
en kommande utredning.
DAB-radion, eller digital radio i marknätet, har
blivit ännu ett av Marita Ulvskogs många misslyck-
anden. DAB har sagts vara den nödvändiga tekniska
utvecklingen inom radio, och det är den digitala
sändningsstandard som valts för marknätet för att
ersätta dagens analoga sändningar. DAB började
sändas reguljärt av Sveriges Radio 1995.
Enbart sändningskostnaderna för DAB som Sve-
riges Radio betalar till sändarbolaget Teracom uppgår
till 70 miljoner kronor per år. Sändningarna når vis-
serligen ca 85 % av landet, men de kan bara tas emot
av de färre än 500 mottagare som finns i landet. Det
kostar alltså mer än 100 000 kr att nå varje mottagare,
pengar som tas från annan viktig programverksamhet.
Orsakerna till misslyckandet är flera. Mottagarna
är dyra. Den billigaste kostar i dag ca 2 000 kr. DAB-
radion har hittills inte heller skapat något mervärde
för lyssnarna. Utbudet är kraftigt begränsat därför att
de privata lokalradionstationerna inte finns med, och
det är dessa stationer som för många av de unga lyss-
narna svarar för mångfalden i radio.
Den fråga som radiolyssnaren ställer sig är natur-
lig och befogad: Varför betala dyra pengar för en
mottagare när jag bara kan lyssna på halva utbudet?
Priset på mottagare kan Marita Ulvskog inte göra
mycket år, men utbudet styrs av politiska regler. De
viktigaste gäller om och på vilka villkor den privata
radion ska få vara med.
Vi moderater menar att för att den digitala radion
ska kunna utvecklas fordras såväl redaktionell som
kommersiell frihet. Det krävs ett auktionssystem och
långvariga sändningstillstånd för att ge det oberoende
och den stabilitet som behövs för att programbolag
ska ta de stora investeringar som är förknippade med
etablering av ny sändningsteknik och etablering på en
ny marknad.
Den översyn som regeringen har aviserat ska gö-
ras av den digitala radions framtidsförutsättningar bör
enligt vår uppfattning arbeta utifrån dessa principer.
Fru talman! Jag instämmer självfallet i båda de re-
servationer som vi moderater står bakom, men jag
nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall till
reservation 1.