Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Massmediefrågor

INGVAR SVENSSON (kd), 2001-05-17 (riksmöte 2000/01).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Informationsutbyte och dialog är de-

mokratins livsluft. När formerna för medierna föränd-

ras påverkas givetvis den åsiktsbildning som är grun-

den för demokratin.

Det är helt klart så att demokratin och den fria

åsiktsbildningen är knutna till kvalitet i mindre ut-

sträckning än till kvantitet. Det är också på dessa

grundvalar som det i olika delar av världen uppstått

en debatt kring mediernas roll i demokratin. Man

talar om att vi är på väg in i ett informations- och

kunskapssamhälle - ja, vi rusar väl närmast in i det.

Men det är genom massmedierna som skilda

åsikter och opinioner kan nå ut till den stora allmän-

heten. Massmedierna har en sådan genomslagskraft

och mångsidighet att de är av central betydelse för

demokratin i Sverige.

Fru talman! Medborgarnas möjligheter att komma

till tals i medierna är en så viktig del av mediernas

uppgifter i fråga om den fria åsiktsbildningen att den

bör betraktas som en mer självständig uppgift för

massmedierna, jämställd med informationsuppgiften

och granskningsuppgiften.

Den yttre mångfalden, dvs. tillgången till olika

medier, innebär att medierna kan spegla den mång-

fald och de olikheter som existerar i samhället. Ge-

nom den inre mångfalden kan medierna också ge

plats inom sig för olika åsiktsriktningar och idéer som

finns i samhället inom ramen för det enskilda mediet.

Men det finns problem i den här utvecklingen. Vi

går successivt från ett textsamhälle till ett bildsam-

hälle. Textkulturen bygger på eftertanke, kritisk

prövning, möjlighet till omläsning, viss distans, att

man också kan redovisa ett abstrakt innehåll. Bild-

kulturen bygger på känslointryck, hastiga impressio-

ner som raskt försvinner och som inte kan kontrolle-

ras igen och där det abstrakta inte kan bildsättas.

Detta, fru talman, drabbar förklaringsdjupet, dvs.

hur djupt man går in i förklaringar av ett skeende.

Den frågeställningen och den problematiken borde

uppmärksammas mer. Tendensen till förytliganden är

påtaglig.

Ett annat viktigt område är informationstätheten,

dvs. hur mycket som ryms av substans per tidsenhet.

En ytterligare tendens i medieutvecklingen är över-

gången till "infotainment", dvs. nyhetsbudskap i

underhållningens form.

Mängden budskap har också skapat en enorm

budskapsinflation. Vår fysiska förmåga att ta emot

budskap är oförändrad - det finns dessvärre bara 24

timmar per dygn - och vi måste dessutom göra något

annat än att ta emot budskap. Samtidigt ökar utbudet

hela tiden. Vi får alltså en inflation i budskap, och det

blir en skillnad mellan den fysiska absorptionsförmå-

gan och utbudet.

Detta innebär, fru talman, ett uppmärksamhetsun-

derskott. Alltfler budskap bara fladdrar förbi utan att

vi kan ta dem till oss, och därmed skärps kravet på

dramaturgi för att nå fram.

Mediesamhället tenderar att karakteriseras av till-

spetsning och konkretisering, vinkling, personifie-

ring, intensifiering och polarisering, och i spåren på

detta också någonting som vi brukar kalla mediedrev,

dvs. att alla medier dras åt samma håll och med sam-

ma vinkling. Denna utveckling kan i flera avseenden

hota enskildas integritet och värdighet. Ett förstärkt

skydd borde övervägas. Vad som diskuteras på andra

håll i Europa är en laglig genmälesrätt. EG:s TV-

direktiv förordar för övrigt i viss mån en sådan rätt.

Det finns också i den svenska radiolagen möjlighet

till beriktigande. Men den regeln är ganska tandlös,

för den gäller nämligen "när det är befogat", dvs.

mediet som sådant bestämmer helt och hållet om det

är befogat eller inte. Det brukar inte alltid vara så

befogat.

För övriga medier finns inte motsvarande regler,

men det finns branschinterna etiska normer. Det byg-

ger också på gummiparagrafstänkandet "när det är

befogat".

Det behöver övervägas en mer detaljerad och sub-

stantiell genmälesrätt på området. Ett antal människor

får formligen sina liv krossade av dramaturgin i me-

diesamhället. Nu skulle det kunna hävdas, vilket

utskottsmajoriteten gör, att detta är en inskränkning

av den ansvarige utgivarens ensamrätt. Jo, det är det

på sätt och vis, fast den rätten är redan i dag en san-

ning med modifikation. Utslag av t.ex. Gransknings-

nämnden för radio och TV har ett publiceringskrav på

sig. Utslagen från Pressens opinionsnämnd har också

ett publiceringskrav på sig även om det inte formellt

är lagstadgat som tvingande. Det är vår inställning

från Kristdemokraternas sida att man borde åtminsto-

ne överväga en genmälesrätt generellt på medieområ-

det. På sikt kan man förstås hoppas på självsanering,

men hittills imponerar inte det arbetet.

Fru talman! Det har ibland riktats befogad kritik

mot Granskningsnämnden för radio och TV med

hänvisning till att nämnden tycks rutinmässigt och

utan närmare analys avfärda en del anmälningar och

kränkningar inom sitt område. Det är allvarligt om

lag och avtal uppställer krav på opartiskhet, saklighet,

allsidighet, granskning och relevans och sedan

Granskningsnämnden underlåter att ta hänsyn till

sådana kriterier i sina bedömningar av anmälda pro-

gram. Därför har vi velat se till att det genomförs en

allsidig och relevant utvärdering av Gransknings-

nämndens verksamhet. Granskningsnämnden behöver

också sin granskning.

Fru talman! Uppbyggnaden av det digitala

marknätet för TV-sändningar är en riktig åtgärd. Rent

kommersiellt har det hittills inte varit en framgång,

och det har kantats av en del strategiska misstag. Men

någon gång inom en nära framtid kommer de analoga

sändningarna att slopas. Då är det viktigt att det finns

ett praktiskt taget heltäckande digitalt nät som kan

förmedla åtminstone public service-kanalerna. För

detta har staten som stat ett infrastrukturellt ansvar.

Ett sådant nät är nödvändigt för att tillgodose de re-

surssvagas behov av grundläggande information. Alla

har inte råd eller viljan att satsa på parabollösningar,

som dessutom många gånger är snävare eller begrän-

sande i sitt utbud. Detsamma gäller i viss mån även

kabelutbud.

För att det digitala TV-nätet ska bli ett attraktivt

alternativ torde det vara en fördel om TV-

konsumenterna fick klart för sig när det analoga TV-

nätet ska släckas ned. Finland har tagit ett sådant

beslut. Regeringen bör därför lägga fram ett förslag

till riksdagen om detta snarast.

Fru talman! Vi kristdemokrater har fogat tre re-

servationer till betänkandet, men för tids vinnande

yrkar jag enbart bifall till reservation 4.

Fru talman! Jag har en sista synpunkt. Mats Ei-

narsson var inne på mediekoncentrationsfrågorna, och

det är klart viktiga frågor. Jag kan inte underlåta att

göra den kommentaren att den verkliga mediekon-

centrationen hade vi under det gamla, tidiga etermo-

nopolet. Men jag förmodar att Mats Einarsson inte

tycker att det är något fel om monopol är statliga eller

offentliga.

Debatten

Hämtad sida: 21

21 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

INGVAR SVENSSON (kd): Massmediefrågor (2001-05-17) — PRESS0