Fru talman! Jag ska inleda med att göra vad poli-
tiker påstås aldrig göra, nämligen att erkänna ett
misstag. Vänsterpartiet har i utskottet reserverat sig
tillsammans med Moderaterna och Folkpartiet. Detta
är i och för sig inte definitionsmässigt ett misstag,
men just i detta fall måste vi tillstå att vi har varit
slarviga. Det gäller reservation nr 3 angående EU:s
TV-direktiv.
Vänsterpartiet är kritiskt till detta direktiv på flera
punkter, och det som i detta sammanhang är aktuellt
är den olycksaliga kvoteringen av TV-sändningar i
syfte att gynna material som är producerat i EU. De
här kvoteringsreglerna har framställts som en kamp
mot amerikansk kulturimperialism, förvisso en ange-
lägen sak, men denna metod måste avvisas.
Vi generas inte det minsta av att moderater och
folkpartister stöder Vänsterpartiets linje i den här
saken, men tyvärr har reservationen fått en utform-
ning som vi inte kan ställa oss bakom. Dels finns det
andra inslag i TV-direktivet som vi menar i sak är
riktiga, även om man kan diskutera formerna för
lagstiftningen, dels finns i reservationstexten en all-
män kritik mot offentliga monopol som vi inte kan
skriva under på. Vänsterpartiet kommer därför i en
eventuell votering att rösta för utskottets förslag på
denna punkt.
Fru talman! Jag hoppas att jag inte med denna
omvändelse förlorar min framskjutna plats på talar-
listan, för jag skulle vilja beröra en annan, något mer
komplex fråga, nämligen förhållandet mellan yttran-
defrihet, mediekoncentration och den s.k. etablerings-
friheten.
Även om borgerliga ideologer aldrig tröttnar på
att hylla de små entreprenörerna, har de svårt att för-
neka att ett av det kapitalistiska systemets mest ut-
märkande drag är tendensen till koncentration och
centralisering av kapitalet. Små företag blir större -
eller går under. Få företag blir färre. Varje kapitalist
önskar marknadens stålbad åt sina konkurrenter och
monopolets trygga envälde åt sig själv. Detta gäller i
mediebranschen som i andra branscher.
Men i åtminstone ett viktigt avseende är inte me-
diebranschen som andra sektorer av ekonomin. Medi-
eföretagen, dvs. tidningshusen, bokförlagen, TV-
kanalerna, Internetleverantörerna, filmindustrin osv.,
kontrollerar den materiella grunden för yttrandefri-
heten. Man kontrollerar de verktyg som omvandlar
den formella friheten att yttra sig till en reell möjlig-
het att säga sin mening. Och jag menar att en debatt
om yttrandefrihet och om massmedier även måste
handla om människors faktiska möjligheter att delta i
det som högtidligt brukar kallas för det offentliga
samtalet och inte bara om den formella och legala
sidan av saken. Yttrandefrihet är inte enbart en fråga
om förhållandet mellan stat och medborgare, utan
också om relationen mellan medborgarna själva och
mellan medborgare och medieföretag.
En mediemarknad som lämnas åt sig själv kom-
mer förr eller senare att upphäva sig själv och om-
vandlas till mediemonopol. Mångfald kommer att
ersättas av enfald. En mycket oroande illustration till
vad monopolistisk mediemakt kan leda till fick vi i
början av veckan i det italienska valet. Ledaren för
det största borgerliga partiet, Berlusconi - en man
som har beskrivits som en kombination av Peter
Wallenberg, Jan Stenbeck och Bo Lundgren - lyck-
ades med hjälp av sitt medieimperium skaffa sig en
position där han nu kontrollerar samtliga, såväl statli-
ga som privata, rikstäckande TV-kanaler. Invänd-
ningen att svenska mediemoguler skulle vara av en
snällare och mindre maktlysten sort känns inte helt
lugnande. Det är som journalisten Hans Isaksson har
uttryckt det om filmbranschen: "Ingen storkapitalist
kan i långa loppet anställa folk som anställer folk som
använder filmmediet för att undergräva tilltron till
storkapitalets dygder."
Ingrepp i mediemarknaden i syfte att skydda
mångfalden och tillgängligheten till medier är inte ett
hot mot yttrandefriheten, utan en förutsättning för att
yttrandefriheten ska kunna försvaras i det senkapita-
listiska samhället. Borgerligheten har dock en annan
inställning. I reservation nr 1 uttrycker moderater och
folkpartister en lindrigt sagt naiv hållning när man
skriver: "Statens ansvar är att slå vakt om yttrande-
och etableringsfriheten. Därmed uppnås en mångfald
på publikens villkor."
Låt oss titta närmare på etableringsfriheten. Det är
riktigt att den utgör en av grundstenarna i tryckfri-
hetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I
4 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen heter det: "Rätt att
själv eller med biträde av andra genom tryckpress
framställa tryckalster skall tillkomma varje svensk
medborgare eller svensk juridisk person." Motsva-
rande regler finns i yttrandefrihetsgrundlagen. Dess
syfte är att hindra att staten undertrycker oönskad
debatt och obehaglig granskning genom att hindra
etablerandet av t.ex. tryckerier eller tidningar.
Men därav följer inte att t.ex. lagstiftning som av-
ser att förhindra privata monopol på medieområdet
skulle vara i strid med etableringsfriheten sådan den
framträder i våra grundlagar. Etableringsfrihetens
syfte är inte näringspolitiskt. Dess syfte är inte att
skydda enskilda företagsägares intresse av att kunna
göra goda affärer. Dess syfte är att säkerställa - nu
citerar jag återigen ur tryckfrihetsförordningen - "ett
fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning".
Om denna omistliga grund för demokratin hotas
av privata monopol eller oligopol på mediemarkna-
den, har vi i denna kammare inte bara rätt utan skyl-
dighet att med lämpliga åtgärder avvärja detta hot.
Moderaters och folkpartisters retorik om etablerings-
friheten har i detta sammanhang inget med försvar av
yttrandefriheten att göra.
I det här betänkandet behandlas bl.a. två motioner
som tar upp dessa problem. Det är dels K352 av
Ronny Olander m.fl., dels K401 av Matz Hammar-
ström m.fl. Motionerna efterlyser åtgärder mot me-
diekoncentrationen, och när vi från utskottsmajorite-
tens sida föreslår avslag på dessa motioner är det på
den formella grunden att just dessa frågor nu bereds i
Regeringskansliet, bl.a. utifrån mediekoncentrations-
utredningens förslag. Vi förväntar oss ett förslag från
regeringen i denna riktning inom inte alltför lång tid.
Från Vänsterpartiets sida ser vi fram emot en klargö-
rande debatt med högern om yttrandefrihetens förut-
sättningar.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till utskottets
förslag i dess helhet och avslag på samtliga reserva-
tioner.