Fru talman! Det här betänkandet, KU18, handlar
om massmediefrågor i allmänhet, kanske också om en
del teknikfrågor som har med massmediefrågor att
göra samt om politiska riktlinjer.
Men det skulle också ha kunnat handla om en frå-
ga som lyftes ut av utskottet självt i samförstånd,
nämligen en specifik fråga som har med närradion att
göra. Vi konstaterade i utskottet att det s.k. riksförbu-
det, som gäller för närradion, och som på försök har
testats på ett annorlunda sätt i Värmland nu har ut-
värderats av Radio- och TV-verket. Gransknings-
nämnden har också lagt fram en rapport. Den rap-
porten ligger på regeringens bord, och regeringen har
lovat att återkomma med sina slutsatser kring det
förbudet till hösten. Vi var överens om i utskottet att
vila med det här. Därför vill jag säga att det skulle ha
kunnat vara med i detta betänkande.
Medielandskapet genomgår för närvarande en
dramatisk förändring, inte bara därför att vi i dag kan
ta emot fler radiostationer och se på fler TV-kanaler
än någonsin tidigare och inte bara därför att antalet
periodiska tidskrifter, facktidskrifter och gratistid-
ningar ökar medan antalet dagstidningar som bär upp
det demokratiska meningsutbytet minskar i Sverige,
utan kanske desto mer för att ny teknik förändrar
distributionsformerna och produktionsvillkoren för de
mediala aktörerna.
Vi kan skönja skarpa konturer av fenomenet kon-
vergens, dvs. sammansmältning av skilda infrastruk-
turer, tjänster och teknisk utrustning, likväl som att
marknadens aktörer lämnar sina gamla invanda bran-
schpositioner och går in i nya eller förenar nya bran-
scher med gamla.
Det som nu har beskrivits i väldigt korta skarpa
penseldrag av mig är förvisso dramatiskt, kraftfullt
och spännande för medieforskare att delta i, liksom
för alla kommersiella aktörer, oavsett om de heter
Stenbeck, Bonnier, Disney eller Berlusconi, som i
medieindustrin och i konvergensen har luktat sig till
den nya tidens guldkalv, vilket i sin tur har lockat
fram enorma riskkapitalmängder, inte minst från
världens samlade löntagarfondspensionssystem.
Mediesektorn har aldrig varit hetare än nu, men
just däri vilar många faromoment. Riskkapital måste
förräntas. Snabbaste sättet är att nå största möjliga
läse-, lyssnar-, tittar-, och användarkrets, oftast med
hårt nischade och vetenskapligt fastställda publik-
grupper. För att nå det har vetenskapligt utprovade
metoder utvecklats i denna bransch, vilket ibland har
lett till, precis som Ingvar Svensson nyss sade, för-
enklingar, förytliganden, förtingliganden och för-
vanskningar, vilket i sin tur naturligtvis riskerar att
leda till förljugenhet och kanske fördumning.
Det bästa motvärnet mot en sådan tendens är, som
jag ser det, att vi ser till att vi har en slagkraftig pub-
lic service eller, som vi säger i Sverige, en radio och
TV i allmänhetens tjänst som är stark, konkurrens-
kraftig och som tar det kvalitativa samtalet på allvar
och är seriös. Det andra mycket viktiga är att den här
riksdagen, den här kammaren, varje år ser över regel-
systemet, så att vi garanterar mångfald i yttrandefri-
heten. Det ska vara rejäla och genomtänkta regler,
såsom han som är staty där utanför, Lars Johan Hier-
ta, en gång försökte få och fick, och en stark tryckfri-
hetsförordning som står pall mot makthavare oavsett
om de är kungar, demokratiskt valda eller kommersi-
ellt verksamma, och det har vi. Vi har en stark yttran-
defrihet och tryckfrihet i det här landet, och vi ska slå
vakt om den, förfina den och anpassa den också till
den nya tidens krav. Därför var det intressant att lyss-
na på både Åsa Torstensson och Ingvar Svensson när
de ändå sade det som inte Folkpartiet och Moderater-
na ville säga, nämligen att konvergensen och den nya
tidens teknik kräver samhälleliga regelsystem.
Det är mycket förvånande att Moderaterna och
Folkpartiet ligger kvar och rider på 80-talets nylibe-
rala våg som jag för längesedan trodde var överstån-
den. Nu bejakar man nya auktionsförfaranden, som ju
redan har kollapsat i de allra flesta delar av världen.
Dessutom försöker man liksom förlöjliga det här med
demokratiskt fattade beslut. Politikerna ska inte lägga
sig i. Vad sjutton är politiker till för? De är väl ändå
till för att skapa de regelsystem som ett demokratiskt
samhälle måste ha för att värna yttrandefrihet, tryck-
frihet, demokratiskt samtal och frihet för de många
som saknar ekonomiska möjligheter men som ska ha
real makt. Jag är förvånad över att moderater och
folkpartister står kvar vid denna 80-talsståndpunkt.
Men tack och lov har kristdemokrater och centerpar-
tister ändå tagit sig ur den där nyliberala vågen.
Jag ska kort kommentera några av reservationer-
na. Jag yrkar nämligen bifall till utskottets förslag i
betänkandet, vilket man ju egentligen ska börja med
att göra, och yrkar avslag på samtliga motioner. Jag
konstaterar det mycket glädjande att Mats Einarsson
har omvänt sig under galgen och slitit sig ur buren
tillsammans med folkpartisterna, federalisterna, och
EU-anhängarna moderaterna. Jag tänkte säga någon-
ting skojigt om att ni som är motståndare till allt i EU
säger samma sak som dem. Det var tur att Einarsson
ändrade sig därför att ett EU-samarbete kräver att vi
accepterar att andra nationer också har en mening.
Det handlar inte bara om att skapa en hemmafront för
att värna sig mot det amerikanska inflytandet utan om
att värna en egen inhemsk produktion av drama, mu-
sik, teater och kvalitativa filmer på det egna språket.
Det är självklart att vi ska acceptera ett europeiskt
samarbete.
Jag ska i stället ta upp digital-TV- och digitalra-
diofrågorna en smula. Margareta Nachmanson ond-
gjorde sig över fiaskot. Hon talade om Marita Ulv-
skogs fiasko. Var det inte så att de här digital-TV-
och digitalradiofrågorna förbereddes för första gång-
en under regeringen Carl Bildt, att de sedan hamnade
hos kulturminister Margot Wallström och sedermera
effektuerades av Marita Ulvskog? Jag tror att det är
många kockar som har kokat denna ganska välsma-
kande soppa. Vi har ännu inte sett slutet på detta.
Digital-TV-kommittén jobbar frenetiskt för att få fart
på utvecklingen och se till att hela Sverige nås av
digital TV.
I juni månad kommer vi att fatta beslut om Public
service-beredningens rapport, och då kommer vi att
säga ja till en digitalradiokommitté. För en digital
radiokommitté krävs aktörer från Sveriges Radio,
naturligtvis från den privata kommersiella lokalradion
och från andra radioanhängare för att utveckla just en
oerhört attraktiv radio för hela landet, som dessutom
kan bära fram nya tjänster, så att kanske en helt ny
bransch utvecklas.
Varför då förlöjliga det som har skett? Det har
kostat en hel del. Man vill t.o.m. påstå att radion har
sig sjäv att skylla som inte har insett att framgång för
digital radio ligger i att nå yrkesförarna ute på vägar-
na: lastbilschaufförerna, busschaufförerna, taxiförar-
na och alla dem som har råd att installera bilradio.
Det var så mobiltelefonin började i Sverige. Det var
tjänstebilsinnehavarna som drog lasset, och det måste
de göra också nu. Man kan inte som första målgrupp
ha dem som lyssnar på finska för invandrare. I så fall
har man sig själv att skylla. Men det går att ändra på
det här, Margareta Nachmanson.
Med dessa ord yrkar jag avslag på samtliga de
motioner som behandlas. Jag tycker att det är väldigt
bra att Einarsson har krupit bort från reservation nr 3.