Fru talman! I det här betänkandet, som är benämnt
Miljölagstiftning, behandlas en mängd skilda saker.
Jag tänkte emellertid bara uppehålla mig vid en sak i
mitt anförande, även om det i sig skulle kunna disku-
teras mycket kring det som står i betänkandet. Men på
något sätt tycker jag att flera av de frågor som är
behandlade i detsamma har debatterats i samband
med betänkanden som har handlat om sådant som har
närmare anknytning till de sakerna.
Det jag tänkte uppehålla mig kring, fru talman, är
fosfor. Betydande mängder avloppsslam produceras
oavbrutet i våra reningsverk. Det gör de därför att
varje person i Sverige producerar ungefär 100 kilo
slam varje år. I dessa 100 kilo slam finns ungefär ett
kilo fosfor.
Inriktningen hittills, aviserad av såväl den här
kammaren som regeringen och Naturvårdsverket, har
varit att slammet ska återanvändas i jordbruket om de
angivna kvalitetskriterierna kan uppnås. Varför är
detta viktigt? Jo, det är det av det skälet att av alla
växtnäringsämnen intar fosfor på något sätt en nyck-
elposition, såväl i odlingen som i det kretslopp som
borde finnas mellan stad och land. Där handlar det
väldigt mycket om att hushålla med ändliga naturre-
surser.
Detta kretslopp är nödvändigt därför att fosforn
mer än många andra växtnäringsämnen är en ändlig
och icke förnybar resurs. Man räknar för att ta några
siffror med att världens brytbara fosforreserver räcker
i kanske 100 år till med nuvarande förbrukning. I
diskussionen om en långsiktigt hållbar samhällsut-
veckling intar därför frågan om hushållning med
fosfor en central roll, tycker jag.
Kväveföreningar, som är en annan sak som be-
hövs för att det ska växa bra och en odling vara fram-
gångsrik, är inte en ändlig resurs. Den är därför inte
på samma sätt i behov av att tas om hand i det här
sammanhanget och på sätt som vi föreslår i vår mo-
tion då det gäller att ta hand om saker i våra avlopps-
reningsverk.
Vad är då att göra? I vår motion har vi tagit fram
några saker som vi tycker att regeringen med det
snaraste bör ta initiativ till.
Vi tycker för det första att regeringen bör ta initi-
ativ till en internationell fosforkonvention som upp-
märksammar den av mig relaterade problematiken
kring att fosfor är en ändlig resurs som riskerar att "ta
slut".
För det andra tycker vi att regeringen borde initie-
ra den här frågan, och det med skyndsamhet, inom
EU. Detta därför att inom den europeiska unionen är
fosfor en bristresurs redan i dag. Vi har mycket få
brytbara tillgångar inom den europeiska unionens yta.
För det tredje bör regeringen och framför allt dess
myndigheter ta initiativ till överläggningar med
kommunerna, de som i praktisk handling sköter det
mesta av vår reningsverksamhet i landet. Man bör ta
initiativ som förhoppningsvis leder till att det sker en
kursändring vad gäller slamhanteringen till gagn för
oss alla.
För det fjärde borde vi, dvs. kammaren, riksdagen,
självklart i samarbete med sittande regering, försöka
att åstadkomma ett förslag som innebär att vi får
ekonomiska styrmedel som prioriterar återvinning av
fosfor, i stället för att som nu fortsätta att använda
jungfrulig fosfor.
Jag undrar, Ingemar Josefsson, varför ni inte med
kunskap om hur läget är har tagit fasta på det vi nu
för andra året i rad tar upp i en motion på ett bättre
sätt än vad ni har gjort i det utskottsbetänkande som
har presenterats för kammaren i dag. Varför ser ni
inte mer seriöst på problemen?
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 9.