Fru talman! Betänkandet handlar om allt möjligt,
men det som jag framför allt vill ta upp här är det
tillkännagivande som ett enigt utskott föreslår. Efter
det tänkte jag komma tillbaka med några kommentar
till det som har sagts i debatten.
Vi föreslår alltså ett tillkännagivande till regering-
en om miljöklassningen av drivmedel. Orsaken är att
vi har förstått att dagens system för miljöklassning
innebär ett problem för företag som vill introducera
förnybara alternativ till bensin och diesel.
Det svenska systemet med miljöklassning infördes
relativt tidigt och har gjort att vi i Sverige har varit
världsledande vad gäller utvecklingen av drivmedel
med bättre miljöegenskaper. Detta har bidragit till att
utsläppen av vissa miljöskadliga ämnen från den
svenska trafiken har kunnat minskas.
Nästa steg som vi nu måste ta är att också ställa
om transportsystemet från fossila drivmedel till för-
nybara alternativ. Koldioxidutsläppen från trafiken är
en av de största utmaningarna vi har att ta oss an i
klimatpolitiken. Det är därför självklart att den mil-
jöklassning som vi har inte ska missgynna framväx-
ten av de förnybara drivmedel som så väl behöver
utvecklas och introduceras.
Att justera miljöklassningen är ändå bara en liten
del av det som behöver göras för att introducera för-
nybara alternativ. I betänkandet tas också skattened-
sättningar för förnybara drivmedel upp. Sådana ned-
sättningar kan i dag, med mineraloljedirektivet som
grund, göras på två sätt. Antingen kan det ske genom
ett generellt undantag för förnybara drivmedel eller
genom riktade dispenser till vissa projekt som bidrar
till teknikutveckling av nya drivmedel.
I den ekonomiska vårpropositionen i år säger re-
geringen att man under sommaren ska återkomma
med ett förslag till hur skattenedsättningen för förny-
bara drivmedel ska utformas.
Enligt min uppfattning behövs både pilotprojekt-
dispenser och en generell skattenedsättning. Det är
helt orimligt såsom det är i dag - att förnybara driv-
medel belastas med koldioxidskatt.
Ett generellt undantag från åtminstone koldiox-
idskatt för förnybara drivmedel bör därför införas så
snart som möjligt enligt min uppfattning. Det innebär
ungefär 1 ½ kr per liter för alternativ till bensin och
2 kr per liter för alternativ till diesel.
Samtidigt kommer det därutöver att behövas sär-
skilda skatteundantag för pilotprojekt som utvecklar
ny teknik för drivmedel och för att få i gång produk-
tionen.
Vi bör också undersöka möjligheten att införa
andra styrmedel. Skatterabatter är bra, men de garan-
terar inte en introduktion av förnybara drivmedel. Vi
behöver därför undersöka möjligheterna att kombine-
ra de ekonomiska styrmedlen med juridiska styrme-
del.
Med hjälp av gröna certifikat skulle vi kunna
kvotera in de förnybara drivmedlen på marknaden på
samma sätt som man planerar att göra med förnybar
elproduktion. Detta kan vara ett kostnadseffektivt
styrmedel som dessutom ger en säker introduktion av
förnybara drivmedel och skapar en stabil och trygg
marknad för dem som vill producera alternativen.
Det är dags att påbörja utfasningen av de fossila
drivmedlen och ersätta dem med förnybara alternativ.
Med den kombination av styrmedel som jag har tagit
upp här skulle det vara möjligt att kraftigt öka ande-
len förnybara drivmedel. Målsättningen till år 2005
borde vara att minst 5 % av drivmedlen är förnybara.
Med redan tillämpad teknik är det tekniskt fullt möj-
ligt. Till år 2010 skulle vi kunna nå betydligt längre.
Jag har lite kommentarer till det som har sagts.
Lars Lindblad tog upp ett litet stycke i betänkan-
det om att vi ska använda marknadskrafterna och de
marknadsekonomiska verktygen samt enskilda män-
niskors engagemang. Han verkade förvånad över att
en vänsterpartist kunde stå bakom det. Jag står gärna
bakom att vi ska använda marknadskrafterna - det är
väl väldigt bra. Men för att vi ska kunna göra det på
ett effektivt och bra sätt och för att nå dit vi vill så
behöver vi ha ett politiskt regelverk som styr hur
marknadskrafterna ska kunna arbeta.
Det exempel som jag har tagit upp när det gäller
förnybara drivmedel tycker jag är ett alldeles utmärkt
exempel på hur vi skapar ett politiskt regelverk och
en ram för hur marknadskrafterna på ett bra sätt ska
kunna arbeta för att vi ska få en introduktion av för-
nybara drivmedel. Det är politik och marknad i en
alldeles utomordentlig förening.
Jag vill också kommentera det som Eskil tog upp
om fosfor. Jag delar den oro som han framför här när
det gäller fosfor och jag är själv bekymrad över pro-
blematiken. Samtidigt har vi i dag en begränsad kun-
skap dels om system för att hitta en återföring av
fosfor, dels om hur fosfor beter sig i marken. Så länge
kunskapen är så begränsad tror jag att det är svårt att
driva frågan internationellt. Jag delar alltså oron. Vi
behöver arbeta vidare med fosforfrågan framför allt
när det gäller kunskapsuppbyggnad och systemut-
veckling.
Strandskyddet är en nationell angelägenhet, och
det är viktigt att vi slår vakt om det. Framför allt
gäller det i de områden där det finns ett hårt exploate-
ringstryck. Det är där som strandskyddet är särskilt
angeläget. Sedan finns det regionala skillnader - det
får man väl erkänna. Eskil tar upp glesbygdens förut-
sättningar. Där kan jag tänka mig att man i den över-
syn som regeringen nu har gett Naturvårdsverket i
uppdrag att göra även ser på hur man kan ta hänsyn
till de regionala skillnaderna. Men det är en annan
utgångspunkt än den som har framförts här i dag från
borgerliga partier om att man ska ta bort strandskyd-
det. Vi behöver förstärka strandskyddet i en del om-
råden. I andra områden kan det finnas skäl att inte
vara lika strikt, men det behövs definitivt fortfarande
en nationell lag om strandskydd.