Fru talman! Det vi diskuterar i dag är en rapport från Riksrevisionsverket om Försäkringskassans kontakt med arbetsgivare. Vi har fått rapporten redovisad i utskottet. Som vi kan konstatera framkom en hel del kritik mot hur Försäkringskassan har arbetat under de senaste åren. Det framfördes kritik om att Försäkringskassan är för passiv i arbetet med att ha kontakt med arbetsgivaren och därmed för passiv när det gäller att agera för att den sjukskrivna snabbt ska kunna rehabiliteras. Man påpekar brister i utredningar om att anpassa arbetsuppgifter, risk för att arbetsförmåga inte tas till vara och så vidare.
Utskottets majoritet har beslutat att överlämna rapporten och lägga den till handlingarna. Vi skriver att vi utgår ifrån att regeringen och Försäkringskassan beaktar slutsatserna av Riksrevisionens granskning.
Samtidigt ska vi komma ihåg när vi debatterar detta att kritiken drabbar hela systemet med hur försäkringskassa och sjukkassa har fungerat de senaste tio tolv åren. Det är ju inte något nytt som har inträffat nu, utan det handlar om hur det har fungerat. Där kan vi alla som har haft med det här att göra, inte minst den förra regeringen, beklaga att vi inte har gjort mer. I dagens debatt låter det ibland lite grann som om rapporten skulle utvärdera vad som har hänt under de senaste månaderna, men så är det inte alls.
Jag tror att mycket av det som redan har hänt under den här första tiden med alliansregeringen - ett och ett halvt år - när det gäller kampen mot långtidssjukskrivningar och för tidiga förtidspensioneringar kommer att ge en bra effekt. Den nya rehabiliteringskedja som jag har talat om här och som vi också kommer att föra senare debatter om kommer att påverka Försäkringskassans arbete i allra högsta grad. Det ska bli tydliga avstämningstillfällen vid tre, sex och tolv månader. För den som får förlängd sjukpenning blir det ingen automatisk prövning av förtidspensionering, utan i stället fortsatt rehabilitering. Här kommer naturligtvis Försäkringskassan att spela en viktig roll när det gäller att kräva in rapporter från arbetsgivarna för att kunna göra avstämningarna.
Samtidigt sker det satsningar. Företagshälsovården kommer att bli en viktig aktör med sjukvård nära arbetsplatsen som kan uppfylla mycket av den roll som vårdcentralerna i dag har. Regeringen lägger ca 3,4 miljarder under tre år på företagshälsovården. Även Försäkringskassan har som sagt tilldelats tilläggsanslag med 700 miljoner extra bland annat för att jobba med att minska sjukfrånvaron och föra en mer aktiv dialog med arbetsgivaren.
Egentligen har inte oppositionen så många förslag till åtgärder med anledning av detta. Man hakar upp sig på formaliteten att den tidigare skyldigheten för arbetsgivaren att lämna in den formella rehabiliteringsutredningen avskaffas. Detta berörs egentligen inte alls i utvärderingen. Det skedde två månader innan dess att Riksrevisionen gjorde sin kontroll, så just den delen har inte Riksrevisionen kunnat utvärdera.
Sanningen är att allt tyder på att kontakterna med arbetsgivaren kommer att bli flitigare nu än tidigare. Med de nya reglerna kommer Försäkringskassan att kunna begära avstämningsmöten med arbetsgivaren när det behövs. Det borde medföra betydligt fler kontakter än tidigare. Det stod bland annat i Riksrevisionens rapport att det tidigare bara var 8 procent av de kontakter som gjordes med arbetsgivaren som skedde inom tre månader. Det är en väldigt liten del. Med det tydliga kravet nu på att den första avstämningen ska ske senast efter tre månader kan vi hoppas på att kontakterna blir flitigare.
Rehabiliteringskedjan är alltså bra som helhet, och den är inte minst bra när det gäller att få arbetsgivare, företagshälsovård och försäkringskassa att tillsammans agera aktivt för att hjälpa den sjukskrivna att hitta möjligheter tillbaka.
Det har använts olika schablonord här. Jag tycker att vi ska ställa krav, och inte bara på den sjukskrivna, utan vi ska ställa krav på Försäkringskassan och sjukvården och på arbetsgivaren. Tidigare har ingen riktigt haft ansvaret för den sista biten mellan sjukvårdens behandlingar och arbetsplatsen. Därför är det väldigt många sjukskrivna som inte har fått tillräckligt stöd och hjälp att komma tillbaka. Det behövs bättre samordning kring den som är sjukskriven, och det är de förslag som vi i olika sammanhang tar stora steg emot.
Jag tycker att den politik som alliansregeringen är inne på som helhet stämmer bra med den vision jag har haft som folkpartist och liberal. Människor som är sjuka får rimliga ersättningar, och samtidigt får de ett aktivare stöd för att få rehabilitering och komma tillbaka.
Jag tycker, som sagt var, att det är märkligt att reservationerna från oppositionen framför allt handlar om arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar men att ingenting sägs om helhetsarbetet med rehabilitering. Jag har redan upprepat mycket av vad mina allianskolleger har sagt, så jag ska bli kortfattad. Men jag vill ändå upprepa att kritiken i den här rapporten i allra högsta grad drabbar den gamla regeringens politik. Som vanligt märker vi ingen självkritik från oppositionen som faktiskt, jag säger det en gång till, haft ansvar för sjukvård och rehabilitering i tolv år.
Fru talman! Det borde vara rimligt att oppositionen ställer frågan om vad man gjorde för fel. Vad borde ni socialdemokrater ha gjort för att rutinerna för de sjukskrivna skulle bli bättre under de här tolv åren? Nu tycker att jag vi tillsammans, oavsett vilket parti vi tillhör, ska försöka satsa på att det ska bli bättre. Det är väldigt mycket som tyder på att det ska bli det också.
Med den här nya rehabiliteringskedjan, med förslag till förbättrad företagshälsovård och med tydliga riktlinjer för Försäkringskassan gör vi ett mycket seriöst menat försök att gå ifrån passiva sjukskrivningar till aktiva åtgärder.
Om jag inte gjorde det tidigare yrkar jag alltså bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.