Fru talman! Jag vill börja där Solveig Zander slutade. Det är inte helt sant det Solveig Zander säger att det har varit ett absolut krav att man efter ett år blir förtidspensionär. Det har alltid gjorts en individuell bedömning. Att påstå att det absolut skulle vara sjukpension efter ett år är inte riktigt sant.
Jag begärde ordet med anledning av det Solveig Zander sade om att nu minskar sjukskrivningarna och att allting blir mycket bättre. Men förtidspensioneringarna har inte minskat under er tid.
Solveig Zander betonar också myndighetens ansvar. Men hur är det med regeringens ansvar att ge myndigheterna de förutsättningar som krävs för att kunna göra ett bra jobb? Det är vad vi debatterar här i dag utifrån den revisionsrapport som Riksrevisionen har skrivit.
Har Försäkringskassan haft tillräckligt bra resurser för att kunna göra detta? Nej, regeringen drog in pengar. Nu har man tack och lov gett tillbaka 700 miljoner.
Myndigheten har ansvaret tillsammans med arbetsgivaren. Min fundering är: Delar Solveig Zander synen att det är en offermentalitet som har funnits och att det är vad som är problemet? Eller kan man tänka sig att personliga handläggare kan göra under?
Ska man avhjälpa samordningsproblemen bara genom att styra mellan olika myndigheter? Eller ska man ge alla tre parter reella möjligheter att jobba ihop?
(Applåder)