Fru talman! Det är naturligtvis en viktig debatt
som vi nu för kring jämställdheten. Men jag kan inte
undgå att konstatera att det väl knappast finns någon
representerad i riksdagen eller i konstitutionsutskottet
som är emot jämställdheten, utan alla försöker vi på
olika sätt främja jämställdheten. Vad debatten lite
grann kommit att handla om är egentligen vem som
är ännu mer för jämställdhet än några andra. Jag
tycker att Kenneth Kvists inlägg här handlade väldigt
mycket om det.
Det som riksdagen nu har att ta ställning till är
alltså regeringens kommittéberättelse och den redo-
görelse som regeringen har lämnat för hur kommit-
téväsendet är organiserat, eller snarare sagt omorga-
niserat därför att det har ju skett väldigt mycket vad
gäller möjligheterna för kommittéerna att arbeta.
Kommittéservice har inrättats, och man arbetar på
olika sätt med att skapa ännu bättre förutsättningar för
utredningarna att producera väldigt bra analyser och
underlag för regeringens propositioner och så små-
ningom också för riksdagens beslut.
Jag tänker inte, fru talman, uppehålla mig mer vid
denna fråga just nu, utan återvänder till frågan om
jämställdheten.
Enligt min mening är det mer en fråga om sättet
att formulera arbetsuppgifterna för kommittéerna än
en fråga om att vara mer eller mindre intresserad av,
eller mer eller mindre för, jämställdhet mellan könen.
Jag vill erinra om att det redan i regeringsformen
är fastslaget att ett grundläggande mål för politiken är
jämställdhet mellan könen. Överst på s. 10 i utskottets
betänkande uttrycks följande: "Utskottet kan konsta-
tera att genom målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 §
regeringsformen har jämställdheten mellan könen
upphöjts till en grundläggande statsrättslig norm, som
skall ligga till grund för de politiska beslutens inne-
håll."
Mot detta mycket klara stadgande kan man ju frå-
ga sig om det egentligen alls behövs direktiv till
kommittéer att beakta jämställdheten i sitt arbete. Jag
tror dock att det kan vara nödvändigt att upprepa
förutsättningarna. Men vad det handlar om är ju hu-
ruvida det skall vara, som det var tidigare, ett gene-
rellt gällande direktiv till kommittéerna eller om varje
kommitté får se över vilka behov som finns av att just
i det kommittéarbetet diskutera dessa frågor. Det är
detta diskussionen handlar om.
Här får man då erinra om att bl.a. våra kolleger i
Riksdagens revisorer har kritiserat dessa generella
kommittédirektiv och menat att man skall ha mer
specifika direktiv för de olika kommittéerna. Denna
kritik som Riksdagens revisorer har riktat mot de
generella kommittédirektiven har denna kammare
ställt sig bakom. Och när sedan regeringen har inrät-
tat och ordnat systemet i enlighet med vad riksdagen
har sagt, då ställer sig riksdagsledamöter upp och
säger: Detta är ju alldeles fel. Det måste ju vara så att
det skall vara generella direktiv för att kommittéar-
betet skall fungera väl. Jag tycker inte, fru talman, att
det är särskilt lätt att få detta att gå ihop.
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Kenneth Kvist, som ju tog till ganska rejäla bröstto-
ner i den här frågan. Såvitt jag vet var Kenneth Kvist
ledamot i Medborgarskapskommittén, den kommitté
som nyligen avlämnade ett betänkande om medbor-
garskapet. Jag skulle vilja fråga Kenneth Kvist hur
långt det avsnitt som upptar jämställdhetsanalysen på
det här området är i detta kommittéarbete. Det skulle
vara intressant att få en liten redogörelse för jäm-
ställdhetsanalysen i den kommitténs utredningsarbete
för att belysa att Kenneth Kvist i olika sammanhang
aktivt beaktar de här frågorna.
Fru talman! Nils Fredrik Aurelius pläderade för
motioner som handlade om att den kommunala själv-
styrelsen skall grundlagsfästas, eller man kanske
snarare skall uttrycka det: på ett bättre sätt grundlags-
fästas. Det finns ju redan i dag stadganden i grundla-
gen om den kommunala självstyrelsen. Jag vill på den
punkten konstatera det som också finns i utskottsbe-
tänkandet, att det gjordes en ingående analys av den
kommunala självstyrelsen och grundlagen. Där kon-
stateras ju att denna fråga förvisso på intet sätt är
enkel att lösa.
Den utredningen finns nu i Regeringskansliet, och
den är såvitt jag kan förstå föremål för en del övervä-
ganden. Man kommer dock ganska snabbt fram till att
det är ett utomordentligt stort problemkomplex som
man har när det gäller diskussionen om att grundlags-
fästa den kommunala självstyrelsen.
Jag skulle vilja fråga Nils Fredrik Aurelius om
han ser någon motsättning eller något problem i den
generella lagstiftning som vi har beträffande en rad
olika välfärdsfrågor, exempelvis vård och omsorg,
där det skall vara lika över hela Sverige. Människor
skall inte ha olika behandling beroende på var man
bor i Sverige. Finns det någon motsättning mellan
detta och ett, som jag uppfattar det, fundamentalis-
tiskt moderat krav på grundlagsfästande av den
kommunala självstyrelsen?
Fru talman! Jag vill med det här yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re-
servationer.