Fru talman! De svårigheter man ser om man stu-
derar utredningen om grundlagsskyddet för kommu-
nerna gör att det finns anledning att fundera på allvar.
Jag tror inte det behövs så mycket mer utredningar,
även om det är möjligt att det också är en lösning.
Detta är mycket komplicerade och intrikata förhål-
landen.
Motsättningar mellan riksdagsbeslut och det
kommunala självstyret handlar inte i första hand om
taxorna. Det går nog att hantera maxtaxor både i
barnomsorgen och äldreomsorgen. Jag talade mera
om medborgarnas rättighet att ha tillgång till vård,
omsorg och skola av en viss kvalitet. Riksdagen har
beslutat att det skall vara lika över landet ur standard-
synpunkt. Det behöver inte vara lika utfört, men man
skall ha samma möjligheter till vård, skola och om-
sorg. Där kan det finnas en motsättning i förhållande
till en fundamentalistiskt inriktad kommunal självsty-
relse.
Det är bl.a. den svårigheten jag ser och som gör
att man inte utan vidare kan säga att man måste ändra
nuvarande förhållanden. De är på många sätt ganska
väl avvägda. Jag är inte så säker på att ett hävdande
av att den kommunala självstyrelsen skall grundlags-
fästas faktiskt kommer att öka den kommunala själv-
styrelsen. Det finns en fara, och det gör också att jag
känner mig tveksam, att den kommunala självstyrel-
sen i stället i praktiken blir mer begränsad.
Nu är också tiden begränsad. Det är inte alldeles
lätt att föra ett stort resonemang om detta. Det är bl.a.
faran för att det i praktiken leder till en begränsad
kommunal självstyrelse som gör att i varje fall jag
inte känner att det är jättebråttom att fatta beslut på
den här punkten.