Fru talman! Om man har uppfattningen att man
absolut måste grundlagsfästa och göra väsentliga
förändringar av nuvarande lagreglering är det natur-
ligtvis inte tillfredsställande med den utredning som
gjordes och de funderingar som finns, utan då vill
man naturligtvis gå längre.
Det jag gärna vill peka på i det här sammanhanget
- och jag tror att jag använde det uttrycket i en tidiga-
re debatt - är att det för er moderater går en blå tråd i
resonemangen kring den kommunala självstyrelsen.
Det handlar om att grundlagsfästa den kommunala
beskattningsrätten och ifrågasätta den kommunala
skatteutjämningen, eller rättare sagt upphöra med den
inomkommunala skatteutjämningen, och på det sättet
frigöra kommunerna från inflytande från statens sida.
Det är där komplexiteten ligger. De stora kommu-
nala arbetsuppgifterna är sådana uppgifter som kom-
munerna egentligen är ålagda av riksdagen att utföra:
vård, skola och omsorg. Nils Fredrik Aurelius och
moderaterna menar väl inte att man skall ha kommu-
nala beslut om standarden i skolan, läroplansmålen
och annat?
Utrymmet för den faktiska kommunala självsty-
relsen är ganska begränsat. Det är inte begränsat för
att man skall hindra kommunerna från att fungera.
Begränsningen ligger i riksdagens uttalade önskemål
om att levnadsbetingelserna och förutsättningarna för
medborgarna skall vara hyggligt lika över hela landet.
I det ligger en konflikt. Om en individ inte får sina
rättigheter tillgodosedda är inte hans främsta korrek-
tionsmedel den lokala kommunala politiken, utan det
är att gå till domstol. Det är också en implikation i
hela det här resonemanget.