Fru talman! Jag tycker självfallet att detta betän-
kande är ett steg framåt. Bostadsutskottet tar äntligen
ett initiativ till ändring av bostadsbidragen och kräver
att detta tas med i vårpropositionen. Något annat än
att kräva detta hade väl egentligen inte varit tänkbart
för utskottets ledamöter med tanke på den bak-
grundsinformation av fakta vi känner till.
Vi i utskottet har sedan lång tid tillbaka fullkom-
ligt bombarderats av skrivelser och telefonsamtal från
människor som har berättat om de orimliga effekter
som har uppstått. Många familjer har fått en minsk-
ning av bidragen upp till 2 500 kr per månad. Själv-
fallet slår detta mot de fördelningspolitiska målen.
Fru talman! Den proposition som tidigare statsrå-
det Anna Hedborg lämnade till riksdagen den 7 mars
1996 höll inte måttet. De nya reglerna för bostadsbi-
dragen, beräkningsunderlagen för hur besparingarna
skulle slå, visade sig till stora delar missvisande. De
överlappande effekterna hade departementet inte tagit
med i beräkningarna. Detta är mycket allvarligt när
det gäller Socialdepartementets förmåga att ta fram ett
trovärdigt beräkningsunderlag.
Som om inte detta vore nog: När utskottet behand-
lade Anna Hedborgs proposition, förvärrade ut-
skottsmajoriteten i bostadsutskottet det hela genom att
stödja en motion som innebar en ytterligare minsk-
ning av den bidragsgrundande ytan för barnfamiljer.
Därigenom skulle 300 miljoner kronor sparas. Detta
reagerade två partier mot i utskottet - Folkpartiet och
kd. För Folkpartiet blev det definitivt så: Hit men inte
längre med besparingar för barnfamiljerna! Vi hade
att ta hänsyn till att barnbidragen hade frusits, att
flerbarnstilläggen också hade minskats.
När bilden blev klarare efter det att försäkrings-
kassorna tagit fram underlag för hur de orimliga ef-
fekterna skulle slå och snabbt kommit till utskottets
kännedom, försökte Folkpartiet tillsammans med
andra oppositionspartier under hösten 1996 att ta flera
initiativ. Jag kan komplettera Owe Hellbergs bild med
att flera partier i utskottet även hösten 1996 försökte
ta initiativ för att rätta till situationen före årsskiftet
och på så sätt ta bort de stora nedskärningarna. Dessa
försök till utskottsinitiativ röstades ned av Socialde-
mokraterna och Centern. Nu är det glädjande att ut-
skottet har kunnat enas om ett initiativ för att se till att
det efter denna senfärdighet kan bli en ändring. Detta
är positivt.
Nu ser man regeringens senfärdighet. Jag vill på-
minna om att det tisdagen den 25 februari var en
interpellationsdebatt i kammaren. Socialförsäkrings-
minister Maj-Inger Klingvall sade att om resultatet av
utvärderingen visar att de nya reglerna för bostadsbi-
drag har effekter som från ett fördelningspolitiskt
perspektiv inte kan anses rimliga, avser hon att lämna
förslag till reglerande åtgärder i vårpropositionen.
Detta innebär att eventuella lagändringar kan träda i
kraft under innevarande år.
Två dagar senare får utskottet ta del av utvärde-
ringen. Resultatet är att effekterna slår orimligt hårt
för 10 000 hushåll som får minskningar på 1 000-
2 500 kr per månad. Då ger finansminister Erik Ås-
brink beskedet att det inte blir någon förändring. Så
kör finansministern över socialförsäkringsministern.
Folkpartiet menade att i första hand utskottet di-
rekt skulle föreslå förändringar, och det skulle gå
snabbare. Men vi tycker att vårt andrahandsalternativ
att samla en så bred majoritet som möjligt i bostadsut-
skottet är värdefullt när det gäller att tvinga regering-
en att föreslå förändringar i vårpropositionen.
I det särskilda yttrandet, som Folkpartiet har fogat
till betänkandet tillsammans med Kristdemokraterna
och Moderaterna, pekar vi på att individuella gränser
på bostadsytan måste ombearbetas för att få bort
orimligheterna. Är det också Lennart Nilssons be-
dömning att förändringar måste göras på detta område
för att kunna justera de överlappande effekterna och
få bort orimligheterna?
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan i betänkande 14 från bostadsutskottet.