Fru talman! Aldrig tidigare har jag fått så många
brev och telefonsamtal från förtvivlade människor -
ja, nödrop - där man uttrycker sin oro för framtiden,
för sitt boende, för barnens trygghet. Naturligtvis är
orsaken inte enbart bostadsbidragen, utan det handlar
om de samlade effekterna av allt det som under senare
år har drabbat vissa grupper - inte minst barnfamiljer
och barnfamiljer som bor i eget hem.
Nu skriker man högt: Vi har fått nog! Nu är det
dags att ni politiker börjar tänka till och inte drar
ärendena i långbänk! Och vad är det vi gör och har
gjort? Jo, precis så. Vi har dragit detta i långbänk. Det
är inte att visa respekt för stackars drabbade männi-
skor när man inte kan fatta beslut, trots att man fak-
tiskt vet hur våra beslut har drabbat enskilda männi-
skor.
Redan i maj 1996, när vi antog propositionen om
de nya bostadsbidragen, visste vi att detta inte skulle
se bra ut. Vi visste det genom det dåliga underlaget
och genom att det redan i det skedet hördes skrik från
banker och representanter som såg till familjerna.
Men i maj gjorde vi ingenting. Kristdemokraterna var
ensamma om att säga nej till att den bidragsgrundande
inkomsten skall beräknas individuellt.
Nu har i och för sig många vaknat. Moderaterna
har ändrat sig och är med oss. Folkpartiet var inte
riktigt med oss i den frågan då, men de är med oss i
dag. Under lång tid, i över ett år, har man pratat om
det här, och nu är vi helt plötsligt i stort sett eniga om
att ta ett initiativ. Vi kristdemokrater är självfallet
glada över att vi äntligen visar hänsyn mot de männi-
skor som är drabbade.
Lennart Nilsson pratade om utvärdering och sade
att vi var tvungna att vänta på en utvärdering. I okto-
ber diskuterade vi hur snabbt denna utvärdering skulle
kunna komma med svar. Vi har svaren, och vi visste
svaren redan då!
Lennart Nilsson sade också några bra saker och
tog upp barnbidragen. Bl.a. LO ropar efter en höjning
av barnbidragen framöver. Barnbidragen går till både
rika och fattiga. I en tid när vi drar ned på bidragen
skall vi naturligtvis inte fortsätta att satsa på ett gene-
rellt bidrag som går till alla kategorier av människor,
såväl till miljonärer som till de svagaste och fattigas-
te. Vi måste i stället satsa på de bidrag som är riktade,
och bostadsbidragen är just ett sådant.
Orsakerna till att bostadsbidragen har ökat, vilket
bl.a. Rigmor Ahlstedt pratade om, är bl.a. att vi har
dragit ned på de generella bidragen under senare år
och att vi har genomfört en skattereform som drabba-
de boendet. Då sade man att det skulle komma att
kräva högre bostadsbidrag. Det är naturligt, och ök-
ningarna kom i början av 1990-talet. Naturligtvis kan
man då inte som i maj 1996 i en proposition föreslå
en neddragning också av bostadsbidraget, som är ett
riktat bidrag till just de svaga grupperna! Men så långt
drog inte Centerpartiet och Socialdemokraterna slut-
satserna vid det tillfället.
Kristdemokraterna har sagt att vi självfallet måste
satsa på de selektiva, riktade bidragen i dessa tider när
vi måste spara. Vi är med på att spara pengar, men
man måste se till att det inte drabbar de svaga grup-
perna. Bostadsbidraget är viktigt, både för de svaga
pensionärerna och framför allt för barnfamiljerna.
Naturligtvis är också jag glad att vi i utskottet änt-
ligen är i stort sett eniga om att ta ett initiativ, även
om det borde har skett mycket tidigare, av respekt för
de människor som är drabbade. Men nu är vi här, och
vi hoppas att det i vårpropositionen kommer idéer och
förslag som visar vad man tänker ändra på. Var säkra
på att vi från Kristdemokraternas sida kommer att
bevaka detta med individuella inkomstgränser! Vi
tycker att det är vansinnigt att människor med samma
förutsättningar, samma boendemiljö och samma in-
komster inte skall ha samma rätt till bidrag, beroende
på om bara en eller båda i familjen har tjänat ihop
inkomsten. Det är en jämlikhetsfråga - alla skall ha
samma rätt till bostadsbidrag, när det nu finns.
Kristdemokraterna kommer att bevaka detta, och
vi är glada för att vi har kommit så långt. Jag vill
också ge en eloge till alla som har ändrat sina stånd-
punkter under den här perioden så att vi nu kan ta ett
gemensamt initiativ. Inte minst s är på bettet, och jag
tycker att de skall ha lycka till med arbetet som har
med propositionen att göra, så att vi verkligen kom-
mer vidare och tillsammans kan bevaka dessa frågor.
Då kan vi verkligen säga till de människor som kän-
ner sig oroliga att vi faktiskt skall rätta till de fel vi
gjorde och det som inte blev bra. Nu skall det bli bra
igen.