Fru talman! Rigmor Ahlstedt pratar om valfrihet.
Självfallet skall familjen hemma vid köksbordet till-
sammans komma överens om hur man skall ha det.
Detta är skälet till att man inte kan ha individuella
inkomstgränser när ett bostadsbidrag skall fastställas.
Det hindrar nämligen möjligheten till valfrihet. Det
finns ju inte ens arbetstillfällen att få i dag, om båda
makarna skulle vilja ut i arbetslivet. Trots detta be-
gränsas bidraget för de familjer där båda makarna inte
är ute och jobbar! Vad är det för jämlikhet och jäm-
ställdhet? Det är faktiskt familjerna själva, och inte vi
politiker, som skall bestämma i den här typen av frå-
gor.
Inom Centern pratar man om ungdomsbostadsbi-
dragen, som man värnar mycket. När det gäller yt-
gränserna drabbar också detta de stora barnfamiljerna
som har det litet sämre ställt. Jag vill påstå att det inte
är med bostadsbidrag vi skall försörja ungdomar.
Socialdemokraterna har med stöd av Centern sagt att
inom 100 dagar skulle ungdomarna ha ett jobb. Man
har inte gett dem några jobb, och nu försöker man ge
dem litet bostadsbidrag som plåster på såren. Detta
drabbar andra grupper ännu värre. Det måste väl vara
någon rim och reson också på det som har med jäm-
ställdhet att göra.