Fru talman! Jag blir lite fundersam på hur Erik A Eriksson menar att vi i våra motioner vill försvaga arbetsrätten. Jag känner inte riktigt igen det.
Sedan kommer vi in på en diskussion om unga människor kontra äldre. Erik A Eriksson tog i det förra replikskiftet upp sänkningen av arbetsgivaravgifterna för dem som är yngre. Riksrevisionen kritik mot den idén är förödande. Det är enorma dödviktskostnader och dålig effekt. Man säger också, liksom även IFAU, att när det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder är det svårt att veta vad som är bra, men det man är helt säker på är att generella åtgärder riktade till en stor grupp är ineffektiva. Det är nästan det enda man kan vara överens om. Sedan spretar det ganska mycket.
De som tittar på det här säger också att ungdomarna trots allt klarar sig ganska bra. De som har det allra svårast på arbetsmarknaden är de som är över 55 år och blir arbetslösa. Det som är farligt för ungdomarna är att fastna i lång tids arbetslöshet, och det är det vi till varje pris måste förhindra.
Sedan undrar jag lite grann när det gäller Lavalmålet, som vi har diskuterat tidigare. Generaladvokaten yttrade sig om Lavalmålet innan domstolen hade gjort det, och efter generaladvokatens yttrande kände vi oss ganska trygga med det här. Hans yttrande var egentligen det svar som svensk arbetarrörelse ville ha. Annika Qarlsson, som är Centerpartiets talesman i arbetsmarknadsfrågor, tyckte att generaladvokatens bedömning var helt fel, att den skulle hindra oss från att ha ett gott liv här i Sverige.
Återigen ställer jag frågan till alliansen: Var står ni egentligen när det gäller arbetstagarnas rättigheter i Europa?