Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det har varit en bra debatt, så att även alliansens företrädare känner att det är en kamratlig och bra diskussion, så att vi inte hamnar i något slags situation där vi tar i för mycket. Jag tänker inte ta i så jättemycket, utan jag försöker vara lite vänlig här, så får vi se.
Några frågor som Tina Acketoft lyfte fram handlar om att ni återkommer till det här med avvägning mellan kollektivavtal och lagstiftning. Som också Jan Ericson lyfte fram handlar det om att man ska respektera kollektivavtalsmodellen och den svenska modellen. Det är vi naturligtvis med på. Vi har ju drivit det väldigt länge och är väldigt tydliga med att det är det man huvudsakligen ska göra på arbetsmarknaden.
Man hamnar då i en situation där man frågar sig varför regeringen har tagit politiska beslut som skapar en obalans mellan parterna på arbetsmarknaden. Om parterna ska kunna verka på ett jämlikt sätt måste man faktiskt se till att man skapar förutsättningar för det, och det har man inte gjort. Just detta med a-kassa och sådant som har vägt upp i balansen mellan arbetsgivare har förändrats genom politiska beslut.
Vi kommenterade just otrygga anställningar. Det är det som det handlar om. Det har också genom politiska beslut förändrats till det sämre. Det gör man medvetet trots att man tycker att parterna ska göra detta själva. Varför gör man då det? Hur ska man kunna värna arbetsrätten i de här frågorna när man ändå tar politiska beslut som går emot en av parterna?
De politiska besluten har varit väldigt tydligt mot fackföreningarna. Vi tycker att det är märkligt att man säger sig värna den svenska modellen samtidigt som man slår stenhårt mot en av parterna. Detta måste man kunna förklara.