Fru talman! Jag måste säga att jag misstänkte att jag inte skulle få något svar om hur man skulle hantera frågan med visstidsanställningar. Regeringens verktyg är faktiskt någon form av lagstiftning. Det är den man i så fall är tvungen att ta till.
Vi tycker också att det finns en poäng med tillfälliga anställningar. Men det ska inte bli för många, det får inte bli fler, och folk ska inte hamna i en cykel med tillfälliga anställningar som staplas på varandra.
Det var en annan sak. Vi kom in lite grann på krisen. Désirée Pethrus Engström säger att uppsagda ska få stöd. Det är viktigt att de får ett rejält stöd, och den här regeringen har satsat hårt på det.
Som jag sade i ett tidigare replikskifte är det ungefär 20 procent av arbetstagarna som har 80 procent i a-kassa. De metallare som får gå hem från Volvo Umeverken, kanske 1 500 snart, får vara glada om de har ungefär hälften av sin lön i a-kassa.
Det i sin tur påverkar samhällsekonomin. De har svårt att konsumera. Det är det vi alla vill att folk ska göra nu. Det känns väl inte riktigt som ett stöd som de skulle önska.
Désirée Pethrus Engström pratade om den jättehårda satsningen på 40 miljarder. Javisst. Det fanns i den så kallade superbudgeten som lades fram före finanskrisen. Det som har tillkommit sedan är 8 miljarder.
Vi kan väl vara överens om att av de 40 miljarder som nu är satsade har du och jag som står här fått mellan 1 000 och 1 100 kronor mer i månaden efter skattesänkningarna. En vanlig jobbare har i bästa fall fått 250 kronor.
På vilket sätt är det en metod för att möta den kris som vi nu står inför? Fel åtgärder!