Fru talman! Jag tror att Lars Lilja har alldeles rätt i det faktum att regeringen och oppositionen har olika syn på balansen på arbetsmarknaden. Så är det nog. Det är helt rätt. Men vad vi vill ha är två jämbördiga parter som kan sitta ned och diskutera, för det är där vi vill att arbetsrättsregleringen till allra största del ska ske.
Sedan finns det naturligtvis vissa fall där vi behöver gå in med lagregleringsmedel. Diskrimineringslagen är ett alldeles utmärkt sådant exempel. Det är ingenting vi vill lämna åt andra parter. Det är någonting som vi vill ha hand om därför att det är så oerhört viktigt att det fungerar.
Hur ska turordningsreglerna se ut, frågar Lars Lilja. Det skulle vara mig förmätet att säga hur de ska se ut. Vad jag däremot vet är att det finns ett antal exempel där vi kan se att turordningsreglerna faktiskt har påverkat arbetsmarknaden på ett negativt sätt. Det skulle jag vilja att vi ser över. Men hur det ska se ut för att det ska fungera på ett bättre sätt kan jag inte svara på. Men jag skulle vilja att det ses över.
Jag tycker att det är lite märkligt att man inte över huvud taget vill öppna för det från oppositionens sida, utan det är alltid så att man ska behålla det precis som det har varit tidigare. Möjligtvis går man in med nya lagstiftningar. Men man vill inte gå tillbaka ett steg och se över det vi har och se om vi kan förändra det till en ny arbetsmarknad, som vi ändå har - det ser vi tydliga effekter av i dag. Jag tycker att det är mycket märkligt att man inte vill se över det.