Fru talman! Låt mig börja med att tacka för Erik A Erikssons ödmjuka inställning inför det problem som vi har framför oss.
Vi kan ta upp tråden med tidsbegränsade anställningar. Vi vet alla att många ungdomar har tidsbegränsade anställningar i början att sitt arbetsliv. För många är det säkert en start in i ett arbetsliv med fasta anställningar. Men tyvärr visar det sig att många, framför allt unga kvinnor, har en tendens att fastna i den här typen av otrygga anställningar. Jag skulle vilja att Erik A Eriksson utvecklar lite grann hur man ska försöka lösa problemet för dem som fastnar i de här otrygga anställningarna. Vi vet alla nackdelarna med det. Vi gled in lite grann på en arbetsmarknadspolitisk debatt snarare än en arbetsrättslig debatt ett tag.
Erik A Eriksson säger att arbetsrätten ska moderniseras. Det är någonting som vi har hört under ganska lång tid från de borgerliga partierna samtidigt som vi har en arbetsmarknadsminister som hela tiden har hävdat att arbetsrätten inte är ett problem. Jag skulle vilja veta hur ni tänker. Vilka idéer och förslag har ni när ni pratar om att modernisera arbetsrätten? Är det att vi ska förstärka arbetsrätten för de personer som har visstidsanställningar och deltidsanställningar? Vilka människor är det som ska tjäna på en modernisering av arbetsrätten? Handlar det om att förstärka arbetsrätten eller handlar det om att försvaga arbetsrätten? Jag tycker att det skulle vara intressant att få svar på den frågan.