Fru talman! Den telefonkatalog som vi fick i fjol
gav oss bilder av svensk form när den var som bäst.
Årets kataloger visar på några av de mest intressanta
uppfinningarna, nästan alltid i samarbete med landets
bästa industridesigner. Jag tror att det är precis som
Åke Gustavsson sade. Det finns många tecken i tiden
på att det börjar växa fram ett brett engagemang kring
design- och formfrågor.
Det är ett angeläget program som regeringen läg-
ger fram, och det av två skäl. För det första handlar
frågor om skönhet, form och design om livskvalitet.
Det tror jag kulturutskottets ledamöter kan uttrycka
bättre än jag. Sekretariatet för framtidsstudier visade
för några år sedan att frågor som skönhet och god
miljö kommer att spela en allt större roll i framtiden.
Vi vill ha vackert runt oss. Det bidrar till harmoni.
Det är fint att utskottet och regeringen inte bara
sett till det som man traditionellt bryr sig om när man
talar om de estetiska frågorna utan också om sådant
som Vägverkets anläggningar liksom järnvägsstatio-
ner och annat. Till skillnad från Lennart Fridén tror
jag att det är betydelsefullt att de estetiska frågorna
markeras i denna typ av lagstiftning. Jag tror att de
spelar roll. Jag är också övertygad om att de spelar
roll när det gäller plan- och bygglagen och att vi be-
höver komma tillbaka till det tänkande som präglade
de första miljonprogramsområdena, sådana som Rosta
och Baronbackarna i Örebro.
För det andra spelar kvalitetsfrågorna en väldigt
viktig roll på framtidens arbetsmarknad. Vi måste
förnya och utveckla svensk industri för att möta de
krav som gäller på 2000-talet. Då är det som Åke
Gustavsson var inne på. Människor vill ha god miljö.
De vill ha hållbara varor. I hållbara varor ligger också
att det skall vara vackra, användbara och funktionella
varor.
Om Sverige skall konkurrera, och det skall Sveri-
ge, på framtidens marknad är det kvalitet och nytän-
kande som gäller. När Sverige var ett stort land inom
konsumtionsvaruindustrin var också svensk kvalitet
ett viktigt begrepp. Designen spelade en viktig roll för
det. Sverige tillhörde på 50- och 60-talet de riktigt
stora designnationerna. Jag hoppas att det program vi
behandlar i dag kommer att bidra till att vi snart gör
det igen. Det finns många goda förutsättningar med
den formtradition vi har i Sverige.
Kulturutskottet markerar att den motion vi lämna-
de in i höstas från Örebrobänken är tillgodosedd. Vi
begärde att tillväxt- och sysselsättningsfrågorna skulle
ges en framträdande roll i politiken för form och de-
sign. Regeringen har kompletterat programmet och
tydligt fört in dessa frågor i det första målet i pro-
grammet.
Utskottet ställer sig bakom ett målmedvetet arbete
för produktutveckling. Det är jag glad för. Jag är
övertygad om att det spelar roll för både jobben och
tillväxten att formfrågorna blir en del av den svenska
näringsprofilen.
Men det räcker inte med målen, och det räcker
inte med de tydliga budskapen om näringslivet. Det
behövs också handfasta åtgärder för industridesign
och formgivning också på det näringspolitiska områ-
det. Där behöver vi göra mer.
Det finns betydelsefulla frågor i propositionen,
t.ex. analysen av högskoleutbildningarna på formom-
rådet och markeringarna på forskningsområdet. Det
togs ett viktigt steg i och med den regionalpolitiska
propositionen, då man markerade vikten av att desig-
nen används i det regionalpolitiska utvecklingsarbetet
inom näringspolitiken. Men i det här programmet
behandlas i första hand arkitektur- och formfrågor,
vilket också märkts i själva hanteringen av ärendet.
Det är kultur- och bostadsutskottet som hanterat det
och inte t.ex. näringsutskottet. Jag hoppas att behand-
lingen i dag skall bli avstamp för mer av konkretion
på det näringspolitiska området och att vi kommer
ytterligare en bit längre när det gäller möjligheterna
att använda form och design i det svenska agerandet
inom handelspolitiken.
Jag hoppas också att vi gör ytterligare insatser för
de små och medelstora företagen. Svensk industride-
sign gör mycket i dag, mina vänner här i kammaren,
men med ett väldigt begränsat ekonomiskt belopp. I
Stockholm gjorde man för något år sedan ett försök
då man tillsammans med länsstyrelsen satsade mellan
1 och 2 miljoner kronor på uppsökande designinsatser
i små och medelstora företag. Det gav mycket fina
resultat. Det bidrog aktivt till att man fick fram pro-
duktidéer med ett marknadsvärde på kanske 500 mil-
joner kronor. Det är en signal om att detta är ett om-
råde där det går att åstadkomma väldigt mycket med
små medel. Men regeringens och riksdagens förhåll-
ningssätt kan spela en viktig roll, liksom även det stöd
vi kan ge.
Det finns andra områden där det finns skäl att age-
ra. Kan man stödja utvecklingen av det centrum för
marknad och design i Bergslagen som man nu arbetar
med på Arbetslivsinstitutet?
Slutligen, fru talman, vill jag säga att detta är ett
bra avstamp. Jag har stora förväntningar på att såväl
regeringen som andra statliga organ, liksom kommu-
ner och län, kommer att jobba vidare för att vi skall
komma igen och för att Sverige verkligen skall bli det
vi en gång var: en av de ledande designnationerna.
Jag tror att vi har alla förutsättningar att bli det.