Fru talman! Människan har alltid omgett sig med
vackra saker. Vi kan bara gå tillbaka till grottmål-
ningar och andra företeelser såsom runskrift och annat
där man finner en stark känsla för det estetiska. Det
gäller också mycket tidiga bruksföremål och byggna-
der där man har förenat funktion och skönhet. Det har
alltid varit så. Det finns alltså ett naturligt behov hos
oss människor av att omge oss med det som vi tycker
är vackert.
Därför är jag glad över att stå här i dag inför ett
beslut om ett handlingsprogram för arkitektur, form-
givning och design. Det är ett mycket vikigt beslut
och en stark signal om att riksdag och regeringen
sätter dessa frågor högt. Sverige var en gång mycket
framstående när det gäller design, men något har vi
nog tappat under årens lopp. Till en del kan det bero
på starka formgivare som har styrt sina elever och
som inte riktigt givit plats för nya tankar. Men till stor
del beror det kanske på att intresset har dalat något.
Det är svårt att tro att det var estetiken som styrde
under 60- och 70-talens rivningsraseri och storskaliga
byggande. Nej, det var andra hänsyn som då tog
överhanden. När riksdagen fattade det kulturpolitiska
beslutet för ett par år sedan hade kulturutskottet ett
mycket omfattande avsnitt om just de här frågorna.
Jag är alltså glad att vi nu lyfter fram dem. Det är
dags att ta tillbaka mycket inom dessa områden. Jag
ser detta som en start i en process.
Jag skall peka på några saker som jag tycker är
särskilt positiva.
Det är bra att Röhsska museet har fått nät-
verksansvar för konsthantverk och formgivning och
också tilldelats särskilda medel. Det är bra med ini-
tiativ till samarbetsprojekt mellan olika utbildnings-
anordnare inom det tekniska och konstnärliga områ-
det.
Jag tycker att det är bra med dessa mål för arkitek-
tur, formgivning och design. Det skapar goda förut-
sättningar för utveckling. Det är bra att kvalitet och
skönhetsaspekter inte skall underställas kortsiktiga
ekonomiska överväganden. Hade det varit så under
60- och 70-talen hade det kanske sett betydligt annor-
lunda ut i Sverige.
Och det är bra att befintliga kulturhistoriska och
estetiska värden skall tas till vara, att regering och
riksdag skall verka för ett ökat intresse för hög kvali-
tet samt att offentligheten och byggande med offent-
ligt stöd skall ha ett särskilt ansvar för kvalitetsfrågor.
Det råder en stor samstämmighet om värdet av allt
detta. Men vi skall, som sagt, vara medvetna om att
detta är en process som måste genomsyra mycket i
samhället, bl.a. utbildningar - alltifrån förskolan och
rakt igenom hela utbildningssystemet. Alldeles sär-
skilt behöver arkitektutbildningen utvecklas och
breddas, vilket har funnits med i flera motioner och
som också framhålls i betänkandet. Möjligheter till
praktik behöver ökas och säkras. Det finns många
motioner om just detta, och det är också utskottets
förslag.
Det är klart att det alltid kommer att finnas olika
syn på vad som är vackert. Därför är det så viktigt
med en levande och intensiv debatt om det. Smaken
är olika, och så skall det också vara, men vad som är
kvalitet är någonting som man kan lära sig och som
man kan ha en gemensam uppfattning om, även om
man kan ha olika syn på vad som är vackert.
De beslut som vi nu skall fatta med anledning av
detta betänkande måste uppfattas som positiva ute i
samhället, som stöd och hjälp till utveckling och till
en bättre miljö, både i det enskilda boendet och i det
offentliga rummet. Det får inte uppfattas som krångel.
Det är viktigt med en lokal debatt och med kunskaps-
höjning. Vem är i så fall mer lämpad än folkbildning-
en att initiera en sådan debatt och ett sådant kunskaps-
lyft? Därför hade vi ett yrkande i vår motion om bety-
delsen av folkbildningen just i den lokala processen.
Det är också viktigt med samverkan mellan högskolor
och folkbildning i de här frågorna. Vi därför avgett en
reservation tillsammans med Miljöpartiet, reservation
nr 13. Jag står självfallet bakom den, man av tidsskäl
tänker jag inte begära votering om den.
Det bör inte vara svårt att få i gång en lokal de-
batt. Jag vet egentligen ingen som inte är intresserad
av vackra hus, vackra saker, om ting med god kvali-
tet och även ting och byggnader som bidrar till ett
uthålligt samhälle.
Det senare - att främja en god miljö när det gäller
byggandet - är ganska svårt och det kan komma i
konflikt med andra värden. Därför tycker jag att det är
angeläget att ha ett ytterligare mål till de sex övriga -
ett miljömål. Det är egentligen fantastiskt att man
förut kunde bygga hus som stod i hundratals år utan
att dessa orsakade sjukdomar och allergier medan
miljonprogrammets hus och många av de hus som
byggdes på 70- och 80-talen är förknippade med så
många problem. Här finns oerhört mycket att göra
fortfarande när det gäller att ta vara på gammal kun-
skap och att utveckla ny kunskap för att åstadkomma
ett miljöanpassat byggande samt en bättre kvalitet.
Därför är det viktigt att till de andra målen också ha
ett miljömål.
Med detta fru talman, yrkar jag bifall till vår re-
servation nr 1. Naturligtvis står jag bakom reservation
nr 13. I övrigt yrkar bifall till utskottets hemställan.