Fru talman! Jag vill inledningsvis säga att jag är
mycket nöjd med att kulturutskottet har den äran att
behandla det svenska arkitektur- och formgivnings-
programmet, vilket är en frukt av Kulturutredningens
arbete. Vi får därför tacka ledamöterna i Kultur-
utredningen.
Vi har fått ärva en rikedom av såväl materiella
som icke-materiella kulturella tillgångar. Den byggda
miljön, historiska dokument och platser är viktiga
saker att värna från det förgångna.
På 1970-talet började både FN:s utvecklingspro-
gram och Världsbanken att anslå medel för att bevara
byggnadsmiljöer och utveckla olika typer av hantverk.
I historiska stadskärnor kunde ett offentligt utnyttjan-
de av äldre byggnader bli både kostnadseffektivt och
blåsa liv i stadsdelens ekonomiska bas genom ökade
inkomster och arbetstillfällen.
Det lönar sig att bevara, var en slogan som mynta-
des i Storbritannien på 1980-talet. Idén om bevarande
och utveckling fick genomslag och har nu också
kommit till Sverige. Den fanns kanske också tidigare
men har åtminstone kommit i och med programmet
Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur,
formgivning och design. Helt klart är att vi har lärt
oss av satsningarna i miljonprogramsmiljöerna. Man
kan säga att var tid har sitt boende, men allt boende
och alla miljöer har en självskriven plats i vårt beva-
rande.
Utskottet har enats om sex målbeskrivningar:
Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte understäl-
las kortsiktiga ekonomiska överväganden.
Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga
miljöer skall tas till vara och förstärkas.
Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, form-
givning design och offentlig miljö skall stärkas
och breddas.
Offentligt och offentligt understött byggande,
inredande och upphandlande skall på ett föredöm-
ligt sätt behandla kvalitetsfrågor.
Svensk arkitektur, formgivning och design skall
utvecklas i ett fruktbart internationellt samarbete.
Alla dessa målbeskrivningar är alldeles utmärkta,
men vi saknar ändå några. Vänsterpartiet har i reser-
vationerna 1 och 2 ytterligare två mycket viktiga
målformuleringar.
I reservation 1 efterfrågar vi ett miljömål. Det är
viktigt att boendemiljön genomsyras av vår miljö i
utformning och praktisk handling. Vi måste värna det
ekologiskt hållbara perspektivet. Man har haft stora
problem med detta i många boendeprojekt. Man byg-
ger in fukt och mögel i husen. Materialen man använ-
der kan inte andas och ger allergiska besvär. Därför
anser vi att det behövs en målformulering, som klart
och tydligt ger uttryck för och betonar vikten av mil-
jön och att materialen är hälsomässigt och ekologiskt
anpassade. Man kan ställa sig frågan vad vi skall ha
sjuka och oanvändbara hus till. Ett miljömål borde
vara självklart. Därför yrkar jag bifall till reservation
1.
I reservation 2 är utgångspunkten att tillgänglighe-
ten skall tillgodoses och att handikappaspekterna bör
få en tydligare utformning. Man kan tycka att detta
redan finns i regelverk och att kunskapen finns om
tillgänglighetsaspekterna, men det fungerar inte alltid.
När vi senast hade öppet hus i riksdagen fanns det
t.ex. ingen fungerande hörselslinga här i kammaren.
Jag vet att det var minst en av besökarna som inte
kunde tillgodogöra sig föredragningen om riksdagens
arbete. Man kan ju ställa sig frågan: Vad skall vi ha
demokrati och yttrandefrihet till om inte tillgänglighe-
ten tillgodoses ens i det här huset, i Sveriges parla-
ment? Därför behöver vi behöver en tydlig målbe-
skrivning även när det gäller tillgänglighet. Jag yrkar
bifall till reservation 2.
I reservation 5 tar vi upp begreppet estetiskt tillta-
lande. Vi vill att begreppet skall utvecklas för att
närmare kunna tillämpas på ett konkret sätt i det
praktiska byggandet. För mig är estetiskt en sak och
för någon annan är det en annan sak. Hur skall be-
greppet då tolkas? Det är inte så lätt. Men kanske kan
vi av socialdemokraterna här i kammaren i kväll få en
korrekt definition av begreppet estetiskt tilltalande.
Herr talman! Arbetslagets betydelse i byggproces-
sen är väldigt stor. Allas kunnande och kompetens bör
tas till vara. Vi har därför i reservation 7 lyft fram den
s.k. osynliga kompetensen, dvs. de människor som
medverkar till att byggprocessen fullföljs. Det kan
vara snickare, fastighetsskötare, antikvarier, grovarbe-
tare, målare, elektriker osv. Vi måste vara medvetna
om att allt hänger ihop och att ett arkitekturprogram
inte bara är till för de lärda utan i högsta grad skall
användas för en god arbetsmiljö och boendemiljö för
alla, även för dem som inte har råd med egnahem.
Jag anser att normen för god arkitektur i alltför
stor utsträckning bestäms av utbildningsinstitutioner-
na och branschorganisationerna i dag. Därför anser vi
att det offentliga samtalet måste stärkas. Tidningar,
tidskrifter och de boende måste i större utsträckning
delta i debatten om vad som är bra, vackert, funktio-
nellt, tillgängligt, estetiskt och miljövänligt boende.
Här har alla kommuner ett stort och viktigt ansvar.
Vänsterpartiet anser därför att alla kommuner skall
upprätta boendeplaneringsprogram, som skall antas i
samband med den obligatoriska översynen av kom-
munens översiktsplan.
Boendeplaneringsprogrammen är tänkta att för-
medla en beskrivning av tillståndet i den byggda mil-
jön och hur man vill förändra frågor som berör den
fysiska miljön, trafikfrågor, segregationsproblem,
utvecklingen mot det ekologiskt hållbara boendet,
liksom de estetiska värdenas betydelse och barnens
möjlighet att växa upp i en god miljö.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 8 om boendeplaneringsprogram.