Fru talman! Förslaget till ett handlingsprogram för
arkitektur, formgivning och design är mycket väl-
kommet.
I propositionen har regeringen föreslagit mål för
handlingsprogrammet och preciserat de lagändringar
som det ger upphov till. Handlingsprogrammet skall,
tror vi, ge en bra grund för kvalitetstänkande i plane-
ring, byggande och förvaltning. Programmet sätter
också fokus på nödvändigheten av hushållning med
knappa resurser och varsamhet med bygd och anlagd
miljö.
Kristdemokraterna instämmer i stort sett i rege-
ringens förslag och i de mål som ställs upp. Bara på
några punkter hade vi önskat en förstärkning. Och jag
skall nämna litet grand om det.
Ett av målen är att kulturhistoriska och estetiska
värden i befintliga miljöer skall tas till vara och för-
stärkas. Det är viktigt att estetiska värden får en tydlig
ställning bland de intressen som skall tillgodoses. Det
måste tydligt framgå i berörd lagstiftning att de este-
tiska värdena skall beaktas och tas till vara.
Det finns naturligtvis många olika uppfattningar
och tolkningar om vad som är estetiskt tilltalande. Fru
talman! Det ankommer inte på riksdagen att bestäm-
ma tycke och smak eller att ha synpunkter på den
konstnärliga friheten. Men om man säger att ett av
målen för statens arbete med arkitektur är att estetiska
värden i befintliga miljöer skall tas till vara och för-
stärkas är det ju viktigt att den som skall tolka och
följa lagen får klara besked och ges konkreta riktlinjer
för hur lagstiftningen skall tolkas.
Jag tror att vi alla har i tydligt minne stadskärnor
eller kvarter som fallit offer för rivningshysteri och en
stadsplanering som var destruktiv ur kulturhistorisk
och estetisk synpunkt. Det skall inte få upprepas. Men
då måste kraven vara tydliga och begreppen precisa.
Vi har i en reservation pekat på detta.
Om ändringarna i väglagen, PBL och lagen om
byggande av järnväg skall betyda någonting måste
förarbetena och inte minst utskottets betänkande vara
tydligt.
Ett annat mål är att kvalitets- och skönhetsaspekter
inte skall behöva underställas kortsiktiga ekonomiska
överväganden. Det är ett viktigt mål. Det är alltför lätt
att ekonomiska aspekter i ett kort perspektiv får styra.
Om vi tittar litet bakåt i tiden vet vi hur det var när
skolan blev för trång. Då var det ett vanligt tillväga-
gångssätt att bygga en tillfällig paviljong eller lyfta dit
en barack. Det som varit menat som en tillfällig lös-
ning blev mycket ofta långvarigt och i vissa fall per-
manent, och i de flesta fall varken ekonomiskt, kvali-
tetsmässigt eller estetiskt ändamålsenligt eller tillta-
lande. Så skall det inte vara. Men det bör kanske
tilläggas att det bör finnas kvalitativa krav även för
tillfälliga byggen.
Vi kristdemokrater menar att handikappaspekter
borde ha fått en mycket tydligare framtoning i hand-
lingsprogrammet. I större utsträckning än i dag bör
sådana kvaliteter som gör livet lättare att leva för
handikappade vägas in. Det är en kvalitetsaspekt även
för icke-handikappade. På många människor syns inte
handikappet - alla är inte gravt handikappade. Men
människors vardagliga behov skall så långt som det är
möjligt tillgodoses i ordinarie planering och byggna-
tion. Kristdemokraterna har tidigare under mandatpe-
rioden pekat på nödvändigheten av lagändringar i
PBL i syfte att öka tillgängligheten för de handikap-
pade. Vi vidhåller de krav som vi där förde fram.
Målet bör vara att färre människor skall uppleva
sig som handikappade i sin livsmiljö. Då måste pla-
neringen tidigare och i alla led inriktas på att göra
byggnader och miljöer människovänliga. Genom val
av material, anpassning till utemiljö, nivåanpassning
och anslutningar kan man komma långt i arbetet att
minska trösklarna. Att skapa byggnader och miljöer
som funktionellt tar till vara människors möjligheter
på bästa sätt är ett sätt att värna människovärdet.
Man ser ibland att handikappanpassning tillkom-
mer som ett sista tillägg och mer eller mindre hängs
utanpå. Jag är medveten om att anpassningen vid
ombyggnad är mycket svår. Men att handikappade får
gå stora omvägar eller åka varuhiss kan ändå inte
anses acceptabelt. Att leva i en miljö som är tillgäng-
lig och som inte stänger ute betyder mycket för män-
niskors livskvalitet. Och det är en kunskap som bör få
stort utrymme i arkitektutbildningen.
Vi har i vår motion påpekat vikten av att samhäl-
lets behov av arkitektonisk kompetens tillgodoses och
att arkitekters utbildning, kompetensutveckling och
praktikmöjligheter hela tiden måste utvecklas.
Under den tid som gått har vi sett en minskad
byggnation. Det har lett till att unga arkitekter har
svårt att få anställning. Men det är ett ansvar för stat-
liga myndigheter som bygger och förvaltar byggnader
och anläggningar att erbjuda relevant yrkespraktik
och anställningar för att säkra den långsiktiga tillför-
seln av ny kompetens. Inte minst den höga medelål-
dern bland statligt anställda arkitekter bör vara ett
observandum.
Fru talman! Vi står givetvis bakom våra reserva-
tioner men jag yrkar bifall bara till reservation 5.