Herr talman! Bengt Harding Olson pekar på
framgångar och vill väl med det trösta oss som har
motionerat i denna fråga i många år. Det tackar jag
för. Men, har Bengt Harding Olson aldrig haft en
minsta lilla misstanke om att hänvisandet till
arbetet inom EG och EU har varit en undanflykt
och att det har varit ett sätt för den borgerliga
regeringen, bestående av fyra olika partier och med
en utskottsmajoritet som ser ut som den gör, att
krypa bakom det hela, dvs. att man inte har velat
ta i frågan?
Jag har i och för sig respekt för att det ibland kan
vara svårt att komma överens. Men frågan är: Har
Bengt Harding Olson aldrig misstänkt att det
handlar om detta? Om man följt EU:s arbete i
denna fråga har man kunnat finna att så värst
mycket till arbete inte har försiggått; det har stått
klart ganska länge. Det må väl vara som det är med
det.
Det är hederligt av Bengt Harding Olson att peka
på att betänkandetexten faktiskt inte är särskilt
positiv. Det man säger är att tiden är inne för att
fatta beslut, att det hela nu är moget och att det inte
längre går att skylla på arbetet i EU osv. Men inte
ett enda knäpp säger man om vad som skall ske.
Det är beklagligt. De motionärer från Folkpartiet
och Centerpartiet som agerat i detta ärende tidigare
och alla andra som är intresserade av att problemet
får en lösning måste därför rimligen rösta på
reservation 1. Det är ju precis som Bengt Harding
Olson säger: Det står ingenting i betänkandet om
vad som kommer att ske, utan det handlar åter om
ett uppskjutande.
Jag är tacksam för att Bengt Harding Olson bidragit
till att klargöra detta, så att man inte går på det till
synes positiva i utskottsbetänkandet och övertolkar
det. Det skall man alltså inte göra. Det här visar
klart att utskottsmajoriteten anser att detta är en
het potatis. Man har inte haft den politiska kraften
att säga vare sig bu eller bä. I stället skjuter man
upp frågan.