Herr talman! Jag kan förstå otåligheten över att
detta har tagit lång tid. Men vi bör se till vad som
har hänt under de senaste åren. Jag läste innantill
ur proposition 1992/93:214. Där säger faktiskt
statsrådet att man skall avvakta vad EG skall göra.
Jag har aldrig uppfattat det som fel att avvakta en
harmonisering på ett område som så tydligt är
internationellt. Strävan måste rimligen vara att få
lika regler. Detta är till fördel även för
konstnärerna. Det är precis vad Reidunn Laurén
säger.
Sedan tillägger hon, vilket jag tycker är mycket
fördelaktigt: Skulle EG-kommissionen sedan den
pågående studien färdigställts välja att inte ta något
initiativ på området borde enligt föredraganden --
dvs. Reidunn Laurén -- frågan, om en svensk
nationell lagstiftning om ''droit de suite'', tas upp på
nytt. Detta är ett mycket klart ställningstagande
som man inte så ofta ser i en proposition. Det var
vad hon då sade.
Vi har alltså kunnat konstatera att EG har försökt
att harmonisera och utforma en EG-lagstiftning.
Många länder har varit för detta, och några har
varit stenhårt emot. Detta har gjort att det är svårt
att komma fram på harmoniseringsvägen. Det har
också betytt att förutom de 7 eller 8 EG-länder som
från början hade regler om ''droit de suite'' har
tillkommit något ytterligare. Det är mycket som
pekar på att de andra EU-länderna, inklusive de
nya, kommer att landa på en nationell lagstiftning
som innebär ''droit de suite''.