Herr talman! Även jag och Vänsterpartiet ser med
tillfredsställelse att fotografirättens integration i
upphovsrättslagen nu kommit till stånd. När det
gäller den frågan har jag inget annat att komma
med än att yrka bifall till hemställan i betänkandet.
Precis som föregående talare vill jag uppehålla mig
litet mer vid frågan om ''droit de suite'', dvs.
vidareförsäljningsersättning eller ersättning till
konstnären när hans verk vidareförsäljs.
Detta är en fråga som Vänsterpartiet har
motionerat om i flera år. Jag tycker att
argumentationen mot ''droit de suite'' har varit
synnerligen bristfällig. Vi har ju fått höra i flera år
nu att lagutskottets majoritet och regeringen
inväntar ett ställningstagande i EG. Det har
påståtts att det pågår ett arbete där för att
harmonisera, dvs. komma fram till gemensamma
förslag, när det gäller
vidareförsäljningsersättningar. Men några andra
argument mot att införa detta i Sverige har vi inte
fått höra.
Jag, och många med mig, har hävdat att detta är ett
dåligt argument. Det s.k. arbetet inom EG har i det
närmaste varit obefintligt. Det har varit mycket
svårt att identifiera. Vi har också hävdat att det
flesta av EG:s, numera EU:s, medlemsländer har
en reglering om ersättning vid vidareförsäljning av
konst. Men det har inte hjälpt. Vi har fått leva med
den här argumentationen.
Nu erkänner lagutskottets borgerliga majoritet att
det nog inte är så mycket bevänt med detta. Det
finns ingenting som talar för att man kommer att
komma med förslag på området. I
betänkandetexten markerar man också att det vore
rimligt att vi i Sverige inför en sådan här möjlighet
för att uppnå något slags rättslikhet.
Nio av de tolv EG-länderna har som sagt ersättning
för vidareförsäljning av konst, och inom Norden
finns detta i både Danmark och Island, medan
Norge har ett något annorlunda system. Vi är alltså
ganska ensamma om att sakna en sådan ersättning.
Man kunde tycka att det rimliga vore att utskottet
föreslog bifall till de motioner som kräver ett
införande av den här regeln, ''droit de suite''. Dess
värre har lagutskottets borgerliga majoritet inte
haft den politiska kraften att göra det, utan man
hänvisar till att man utgår från att regeringen nu
arbetar vidare med frågan och gör de erforderliga
övervägandena.
Herr talman! Jag beklagar detta. Om vi hade fått
reda på vad det är som gör att de borgerliga
partierna här i riksdagen motsätter sig en ''droit de
suite''-princip i Sverige hade det åtminstone varit
möjligt för oss att föra en vidare diskussion. Då
hade vi kunnat diskutera de argument som
eventuellt hade funnits mot ett sådant införande,
men nu är detta tyvärr inte möjligt, eftersom det
såvitt jag vet inte någonsin under alla de år som
denna fråga har diskuterats i riksdagen har
framkommit några sådana argument.
Jag beklagar detta, och jag ser det inte bara som en
ovilja hos de borgerliga partierna utan också som
en politisk svaghet att de inte ordentligt vill ta tag i
den här frågan.
Jag yrkar bifall till reservation 1, som kräver ett
bifall till de motioner som förespråkar en
vidareförsäljningsersättning.
Jag vill, herr talman, litet kortfattat beröra ett
problem som faktiskt har att göra med det jag nyss
talade om. Det är det problem som kan uppstå när
ett utskott skall behandla motioner vars politiska
innehåll egentligen ligger inom ett annat utskotts
område. Både frågan om
vidareförsäljningsersättning och frågan om
upphovsrätten till noter är ju egentligen
kulturpolitiska problem. Tidigare har lagutskottet
begärt in yttranden från kulturutskottet i vissa
ärenden, exempelvis i fråga om fotografirätten och
integrationen i upphovsrättslagen. Man har
däremot inte gjort det i fråga om notproblemet i år
och inte heller när det gäller ''droit de suite''.
Detta är litet beklagligt. Jag har all respekt för att
lagutskottet inte har någon möjlighet att lägga
kulturpolitiska aspekter på frågorna utan att man
håller sig till det strikt civilrättsliga, men jag vill
ändå påpeka att ärendena på så sätt ibland kanske
riskerar att inte bli vederbörligt behandlade och
uppmärksammade.
Jag vill ta problemet med noter och tillgången till
noter som ett exempel. Detta har tagits upp i en
motion av Per Olof Håkansson. Han har själv i
motionen skrivit att han ser detta bl.a. som ett
upphovsrättsligt problem. Utskottet behandlar
frågan utifrån upphovsrättsliga aspekter och
kommer fram till att så nog inte är fallet. Jag kan
inte säga så mycket om detta.
Det stora problemet, herr talman, när det gäller
tillgången på noter i landet kvarstår. Det är viktigt
och angeläget att behandla det problemet. Vi får
väl försöka återkomma i frågan genom att väcka
motioner som kanske kan behandlas inom det
utskott som är kompetent på området, dvs. i detta
fall kulturutskottet.