Herr talman! Den gångna vintern har på många sätt satt fokus på ägandet - ägandet inom industri, inom näringar, inom statlig verksamhet, inom privat verksamhet. Många gånger har vi i denna kammare talat om tillskott till bilindustrier, till näringar som bedrivs i privat regi och enskild regi och som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Vi har i denna kammare i Sveriges riksdag konstaterat att det har funnits många höga röster för att staten ska gå in med friska pengar i privat näringsverksamhet.
Alliansregeringen har i detta sammanhang haft en klar, tydlig och distinkt hållning i frågan: Inte kasta medborgarnas pengar efter dåliga pengar. Ägaransvaret ska alltid falla på den som innehar ägandet. Om det är i statlig ägo är det statens ansvar att ta ansvar för ägandet. Om det är i privat ägo är det den private ägarens ansvar att ta sitt ansvar för detta.
Nu är det ett av statens delägda bolag, SAS, som är uppe till diskussion. Med den nyemission som riksdagen senare i dag kommer att bevilja, och också kravet på att ge ett bemyndigande att sälja statens andel i SAS, är detta en mycket tydlig markering från ägaren att ta sitt ansvar, att ta ansvaret för att reda upp bolaget, göra det dugligt att kunna fungera vidare men också göra det möjligt att flyga fritt på en konkurrensutsatt marknad, med enskilda och med privata ägare som huvudsakliga ägaraktörer.
Det är mycket riktigt, herr talman, orimligt med årliga aktieägartillskott. Det är också viktigt att riksdagen här markerar detta, vilket vi kommer att göra genom att bifalla den här propositionen. Det är lika orimligt att som ägare glida undan ansvaret för ett vårdat och hanterbart ägande.
Ansvar för ägande förpliktigar. Ställer man krav på andra, som bilproducenter, måste man också vara beredd att ta ansvar för den egna verksamheten när den inte fungerar. Man kan inte ha en princip när det gäller andras egendomar och en annan princip när det gäller ens egna. Det handlar om att ställa krav på andra men också att vara ett föredöme själv.
Detta tillskott på 1,1 miljard kronor är villkorat. Det handlar om att tre ytterligare länder ska gå in med motsvarande insatser i en nyemission.
Men det kräver också en facklig uppslutning. Det här är ett bolag där svenska staten har varit ägare under decennier, och det har funnits en kultur där det nu också är läge att ställa krav på den fackliga uppslutningen och personalens uppslutning för att få bolaget att fungera.
Det finns en ideologisk motståndare till att bemyndiga en försäljning av SAS. Jag talar om Vänsterpartiet. Man vill konsekvent stödja bolaget genom att tillskjuta pengar. Men man är inte intresserad av att avyttra detta bolag, som faktiskt skulle må bra av fler enskilda, privata ägare.
Socialdemokraterna är ideologiska motståndare till försäljning av statliga bolag. Trots det har man tidigare mandatperioder sålt statligt ägande för miljarder kronor. Man har föreslagit att dra tillbaka försäljningsbemyndigande om ägandet i SBAB och i övriga statliga bolag som står på försäljningslistan. Men denna gång stöder man tillskottet av pengar till SAS, och man stöder också att SAS ska säljas. Det är en ideologisk motsägelse, men även om det är en motsägelse är det bara att tacka och ta emot - den här gången har Socialdemokraterna landat rätt.
När det gäller Miljöpartiet är man inte ideologisk motståndare till försäljning av statliga bolag, även om man har anklagat Alliansen för att sälja statliga bolag av ideologiska skäl. Däremot vill man sälja SAS, men är i detta läge inte beredd att ta det ansvar som det innebär att vara ägare och göra bolaget i säljbart skick.
Debatten hittills har i några replikskiften visat på hur man ser på vad som är ansvarstagande, att ge SAS möjligheter att fungera och därmed ge aktieägarna, medborgarna, möjlighet att få betalt för SAS vid en försäljning eller att inte göra detta.
Om ideologin är kapitalförstöring kanske vi kan få en intressant replikväxling här efteråt för att reda ut detta.
Jag vill återigen tacka Socialdemokraterna för att man tar ansvaret och har viljan att sälja.
Jag vill tacka Miljöpartiet för att man har ambitionen att vilja sälja SAS, men inte tacka för att man inte vill ta det ansvar man behöver för att göra bruden klädd.
Och tack och lov att Vänsterpartiet inte får mer inflytande över vårt gemensamma ägande! Det skulle i så fall växa sig alltför stort, och vi skulle ha alltför många debatter om statens ägande i kammaren.
Herr talman! Vad lär vi oss av den uppkomna situationen? Ja, det är att historien inte ska upprepa sig, att vi ser över ägandet på sikt och att riksdagen i dag, ett halvår före valet, faktiskt ger bemyndigande till en ytterligare försäljning av statligt ägande. Staten ska ta hand om det som ingen annan tar ansvar för. Dit hör inte flygplan.