Herr talman! Efterklokheten är väl en av de klokheter som alla människor kan tillägna sig. Ingen är ofelbar - varken Per Bolund eller jag eller någon annan i kammaren.
Vi har många gånger diskuterat statligt ägande och vilka bolag som ska säljas. Om jag inte missminner mig har det även från Miljöpartiets håll riktats anklagelser mot Alliansen om att försäljningarna är ideologiskt och inte pragmatiskt grundade. Så var det när Vin & Sprit skulle säljas. Så var det när Vasakronan skulle säljas.
Säger efterklokheten Per Bolund att det kanske var klokt att sälja Vin & Sprit, som man inte ville tillstyrka när det ägde rum? Då sade bedömare att 40 miljarder kronor skulle vara ett väldigt bra pris. Man fick 55 miljarder kronor för att sälja sprit bort från medborgarnas ägande.
SAS har inte varit med på regeringens försäljningslista. Det var sex bolag som var med där, och man gjorde runt 2006-2007 bedömningen att SAS faktiskt inte var i det skicket att man skulle få bästa möjliga valuta för pengarna. Det kan mycket väl vara så att man skulle ha sålt det då. Men det kan också mycket väl vara så att det är om tre år som det är bäst läge, ännu bättre läge att sälja SAS.
Att sälja ett bolag handlar om ansvar mot anställda, personal, kunder och mot dem som äger det, de svenska medborgarna.