Herr talman! Det är inte med glädje vi fattar dagens beslut, men det är nödvändigt.
Vi måste inse att vi har ett exceptionellt år 2009 bakom oss, som inte minst flygmarknaden har drabbats av. Vi tror att med de tuffa villkor vi ställt för att delta i nyemissionen samt det sätt som företagsledningen arbetar på och de planer de har ska SAS kunna stå på egna ben och sedan säljas till ett högre värde än om man sänkte företaget genom att rösta på Miljöpartiets reservation. Det handlar om att göra en bedömning av det som skapar mest mervärde för staten och framför allt för de människor som bor i de nordiska länderna.
Om principen är så viktig som Miljöpartiets Per Bolund hävdar undrar jag var de fanns när vi sålde Vasakronan och Vin & Sprit och när vi diskuterade Telia, SBAB och Nordea. Var kommer ni att befinna er i ett rödgrönt regeringsalternativ, Per Bolund? Där kommer att finnas socialister som ingenting annat gör än älskar att äga statliga företag. Er samarbetspartner tycker alltså det motsatta.
När vi hamnar i det akuta läge vi nu befinner oss i på grund av extrema omständigheter under 2009, när SAS står där och det handlar om ifall vi ska sänka företaget eller rädda det för att sedan sälja det, då väljer Miljöpartiet att sänka företaget. Jag kan inte låta bli att misstänka att det handlar mindre om principer och mer om att man ogillar flygtrafiken som sådan.