Herr talman! Jag kan först konstatera att vi inte
delar värderingsskala när det gäller talet om stora
framgångar på 25 år. Vi har andra krav. Vårt krav är
lagstiftning, eftersom takten inte har varit speciellt
snabb när det gäller att sänka arbetstiden.
Det är litet märkligt att just en jämställdhetsminis-
ter inte ställer upp på vårt krav om lagstiftning utan i
debatten fortsätter att hänvisa till typiskt manliga
arbetsplatser; det handlar om Metall och Pappers. Vi
har ju den stora gruppen lågavlönade kvinnor, som
verkligen skulle behöva en sänkt arbetstid. Den kan vi
betala genom skattelättnader för låginkomsttagare.
Varför kan inte jämställdhetsministern se dynami-
ten i jämställdhetsproblematiken när det gäller sänkt
arbetstid? Hur lång tid skall det ta för den offentliga
sektorn att förhandla fram en sänkt arbetstid?